Grodslakt: Hur uttrycker man osäkerhet på engelska?

Olika språk är bra på olika saker. Som jag har påpekat tidigare i Projekt Grodslakt kan man lätt drabbas av mindervärdeskomplex när man ser det engelska språkets ordrikedom (någonstans runt 300 000 ord lär det innehålla). Det kan kännas som om jag har afasi ibland när jag famlar efter synonymer som ska motsvara alla engelska ord. Min vän Stephen, en engelskspråkig professor bosatt i Sverige, har dock berättat om en sak som han avundas svenskan. Den tänkte jag skriva om i dag.

Ett område där vi har det väldigt väl förspänt är nämligen ord som uttrycker olika grad av säkerhet på det vi säger. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om de underskattade småorden ”nog”, ”väl” och ”ju”. Som översättare är det viktigt att lägga märke till att de saknas på engelska, och att man där måste använda längre omskrivningar för att uttrycka samma sak. De omskrivningarna bör översättas med de svenska småorden, annars blir resultatet visserligen begripligt, men ack så klumpigt.

Först, motsvarigheten till ”nog”.

När en engelskspråkiga personer vill uttrycka att de inte är riktigt är säkra på något, gör de det oftast med ett tillägg som I think, I suppose eller I guess, antingen före eller efter själva yttrandet:

I guess he’s right.

Clinton is the best candidate, I suppose.

Bara i undantagsfall ska man ersätta de här inskotten med ”jag gissar att”, ”jag antar att” eller liknande, men det är tyvärr väldigt vanligt. Skjut i stället in det praktiska ordet ”nog”:

Han har nog rätt.

Clinton är nog den bästa kandidaten.

”Väl” och ”ju” har en subtilt annorlunda betydelse, där man visserligen uttrycker osäkerhet men framför allt vädjar om medhåll. Engelskan har faktiskt några småord som ibland kan användas till det här, särskilt right och det lilla lätet eh, men de hör mer till talspråket och motsvarar snarare svenskans ”va?”. Särskilt i skrift är det nog ändå vanligast att man använder så kallade tag questions, till exempel:

He has scored a lot of goals, hasn’t he?

You’ll be there, won’t you?

Översätter man de här ”låtsas-frågorna” ord för ord blir resultatet otympligt och onaturligt, som till exempel ”Han har gjort många mål, har han inte?”. Vettigare svenska översättningar av de två meningarna är:

Han har ju gjort många mål.

Du kommer väl?

 

 

Grodslakt: Så många biffar, så många prinsar

Efter en längre paus, orsakat av lika delar tidsbrist, lättja och våreufori, tänker jag försöka veva igång Projekt Grodslakt igen. Framöver ska jag skriva om något viktigt, nämligen hur man uttrycker osäkerhet och olika grader av övertygelse på engelska och svenska, men det orkar jag inte ta tag i just i kväll. Jag börjar i stället försiktigt med att skriva om två false friends som nästan alltid lurar oss svenskar på villospår.

Först ett fel som kanske är allra vanligast på restaurangmenyer men som jag också har sett i översatta romaner: beef betyder ”nötkött” och ingenting annat. Det svenska ordet ”biff” syftar på en stekt skiva av fint nötkött, det som på engelska heter steak. Man kan i och för sig prata om köttfärsbiffar, men då imiterar formen riktiga biffar. Det är inte korrekt att prata om biffcurry eller strimlad biff.

Lite språkhistorisk kuriosa: när de franskspråkiga normanderna invaderade England blev de franska djurnamnen namn på köttslag i engelskan. Boeuf (som betyder nötkreatur) blev till exempel beef, porc (gris) blev pork, och mouton (får) blev mutton. De levande djuren behöll dock sina anglosaxiska namn eftersom det fortfarande var den engelskspråkiga befolkningen som tog hand om dem, medan det var de nya herrarna som glufsade i sig köttet. Ibland säger språket ganska mycket om hur samhället ser ut.

Det andra felet är lite lurigare, och just därför är det många som missar det. Det engelska ordet prince översätts nästan genomgående med ”prins”, vilket bara är rätt ibland. Jodå, det kan vara sonen till en kung som vi pratar om, men oftast ska prince översättas med ”furste”. Det här missar även bra översättare nästan alltid, konstigt nog. Till exempel står det i Erik Erikssons fina nyöversättning av Konungens återkomst att Pippin kallas ”halvlingarnas prins” i Gondor. Det borde ha varit ”furste” även den gången.

pippin

 

Grodslakt: Är engelskspråkiga mer lättskrämda än vi?

När man lär sig främmande språk hamnar fokuset ofta fel, tycker jag. Gloslistorna är fyllda av saker och varelser som man sällan behöver prata om – jag tror till exempel att jag lärde mig det engelska ordet för ”påfågel” redan i fyran – men det är mindre noga att lära sig att uttrycka känslor och attityder på ett naturligt sätt.

Kanske är det därför så många inte översätter frasen I’m afraid på ett bra sätt. Om den alltid signalerade rädsla skulle engelskspråkiga vara mer lättskrämda än någon annan folkgrupp!

Som så ofta blir det för det mesta en ordagrann översättning: I’m afraid I can’t help you översätts helt enkelt till ”Jag är rädd att jag inte kan hjälpa dig”. Men frasen uttrycker för det mesta inte alls rädsla, utan beklagande. Ett bättre val är därför att byta ut frasen mot ”tyvärr”: ”Tyvärr kan jag inte hjälpa dig”, till exempel. Det finns förstås andra, formellare synonymer, som ”dessvärre” och ”olyckligtvis”, men ”tyvärr” är vanligare och kortare. Och mycket kortare och smidigare än ”Jag är rädd att …”!

Nu hör jag redan protesterna, trots att jag inte har publicerat än … Jo då, jag vet att man allt oftare säger ”Jag är rädd att …” också i svenska originaltexter, men för mig och många andra läsare är det fortfarande en ganska ful anglicism (fast långt ifrån den fulaste). Som författare skulle jag aldrig skriva ”Jag är rädd att”, utom möjligen i dialog, och då bara om personen som pratar är ung och har ett amerikaniserat språk.

Läs samtliga inlägg i Projekt Grodslakt här.

Grodslakt: Preposition plus ”att” är som hund och katt

Alla språk har sina egna regler om hur man kan kombinera ord. Och när det finns en regel finns det ofta ett knep för att kringgå den.

På engelska har man ett strikt förbud mot att kombinera en preposition, till exempel for, at, on eller over, med en that-sats. När jag gick i skolan sammanfattades regeln med meningen ”Preposition plus ‘att’ är som hund och katt'”. De här två meningarna är alltså ogrammatiska (det känner ni säkert när ni läser dem):

We marvelled at that he finished it on time.

I asked for his opinion on that Trump is running for president.

trump

Engelskspråkiga löser detta genom att ersätta that med frasen the fact that:

We marvelled at the fact that he finished it on time.

I asked for his opinion on the fact that Trump is running for president.

Ni som har följt Projekt Grodslakt undrar väl vid det här laget var grodan gömmer sig. Jo, i regel översätts the fact that med det åbäkiga uttrycket ”det faktum att”. Det görs så genomgående att uttrycket även har blivit en av de vanligaste anglicismerna i svenska originaltexter.

I enstaka fall kan det finnas en poäng med att skriva ”det faktum att” i stället för bara ”att” – det kan göra det lättare att se hur en mening hänger ihop – men oftast blir det bara längre och onaturligare. Så när du står i begrepp att skriva ”det faktum att” (vare sig du översätter eller skriver själv), pröva att byta ut det mot ”att”. I 99 fall av 100 kommer det att bli bättre.

Grodslakt: Att skiva upp tiden på svenska och engelska

Det engelska språket är så rikt på ord och synonymer att man som svensk författare eller översättare lätt kan drabbas av mindervärdeskomplex. Ändå finns det områden där svenskan är rikare än engelskan. Det innebär alltid utmaningar för översättare.

Ett exempel på detta är ord för tid. Perioden mellan natten och middagstid skivar vi svenskar upp i morgon och förmiddag, men på engelska har man bara ett ord: morning. Som översättare måste man därför alltid ta ställning till hur man ska översätta morning – är det morgon eller förmiddag? Alldeles för ofta översätts det med ”morgon” fastän det uppenbart är fel.

Om någon säger ”God morgon” till dig när du kommer in till jobbet vid elvatiden så är det antagligen en pik, men på engelska är det helt normalt att säga Good morning i samma situation (dessutom är Good morning inte alls lika formellt som den svenska motsvarigheten, så det är mer naturligt av flera skäl).

En annan felöversättning som jag vill ta upp i det här sammanhanget, och som också beror på att svenskan har ord som engelskan saknar, är när 24 hours översätts med ”24 timmar” och inte ”ett dygn”. Engelskan och de flesta andra språk saknar ett behändigt ord för det, men vi svenskar ska förstås använda det. De naturligaste översättningarna av 48 hours och 72 hours är för övrigt ”två dygn” respektive ”tre dygn”, inte en ordagrann översättning.

Slutligen vill jag nämna en allt vanligare felöversättning som nämndes i en kommentar här på bloggen för ett par dagar sedan (tack för tipset!). Week day betyder inte ”veckodag” utan ”vardag”. Vill man prata om veckodagar på engelska är det korrekta uttrycket days of the week.

Läs samtliga inlägg i Projekt Grodslakt här.

Grodslakt: ”Det är allt” är alldeles för mycket

Rätt ofta hör man åsikten att svenska skulle vara ineffektivare än engelska, att allt blir längre och klumpigare när man ska översätta det till svenska. Jag minns en intervju med kvinnan som översatte ”Den lilla sjöjungfrun”, som sa att hon bara kom på ett ord som var kortare på svenska, och det var ”fyr”.

Ofta finns det dock ett svenskt uttryck som är minst lika smidigt och uttrycksfullt som det engelska; det är bara om vi inte hittar det som svenskan blir klumpigare än engelskan. Så är det till exempel med den lilla frasen that’s all, som engelsktalande ofta lägger till i slutet av en mening. Alltför ofta översätts det ordagrant:

Engelska: I thought that you’d keep me company, that’s all.

Svenska: Jag trodde du skulle hålla mig sällskap, det är allt.

Det där låter väldigt styltigt förstås, både längre och mindre rytmiskt än den engelska motsvarigheten. Å andra sidan är det väl därför man nästan aldrig säger så i verkligheten …

Den korrekta översättningen är att helt enkelt skjuta in ett ”bara” mitt i meningen: ”Jag hoppades bara att du skulle hålla mig sällskap”. Själv tycker jag att svenskan i det här fallet har bättre flyt än engelskan – men det finns förstås många exempel på motsatsen.

P.S: Den lite märkliga titeln på det här blogginlägget är en liten hyllning till Edward Bloms hysteriskt roliga kokbok Allting gott och alldeles för mycket, som innehåller en rejäl dos matglädje och många skojiga anekdoter. Rekommenderas!

Detta är det andra inlägget i Projekt Grodslakt. Läs samtliga inlägg i projektet här.

Grodslakt: Den falska vännen ”Oh”

Jag tror att många knappt ens ser det engelska Oh som ett riktigt ord, utan mer som ett slags läte som uttrycker känslor. Kanske är det just därför det så ofta översätts slarvigt. I mer än 9 fall av 10 blir det ”Åh!” i svensk översättning – och för det mesta är det faktiskt helt fel.

När man pluggar engelska brukar man få höra talas om så kallade false friends. Det är engelska ord som liknar svenska men har en helt annan betydelse, till exempel actual och wrist. Det där brukar man gå bet på i början, men så småningom lär man sig att actual inte betyder ”aktuell”, utan ”faktisk”, och att wrist betyder handled och ingenting annat.

Lurigare är det med de falska vänner där betydelsen ligger nära det ord som det liknar på svenska, men där användningen eller huvudbetydelsen trots allt är annorlunda. Oh är ett exempel på just det.

Oxford Dictionary of English beskriver Oh så här: ”used to express a range of emotions including surprise, anger, disappointment, or joy, or when reacting to a remark”. Jag har satt det sista i fetstil, eftersom det är den användningen som är den vanligaste. Och det är en användning som det svenska ”Åh” inte har.

Säger man ”Åh” på svenska så är det nästan alltid ett uttryck för en stark känsla. Engelskans Oh signalerar oftast bara att man just har fått veta något nytt, som i det här replikskiftet:

-Anna hasn’t left yet.

-Oh, tell her to hurry up then.

Men hur ska vi översätta det då?

Om man översätter engelsk dialog borde man oftast välja ”Jaha”, eller kanske ”Jaså”, inte det högdramatiska ”Åh!”. Antagligen känns det lite småtråkigt, men Oh är för det mesta en oansenlig statist i den engelska meningen, och då måste det få vara det i den svenska också. Annars kommer alla att låta som svulstiga operadivor.

Det här är det första inlägget i Projekt Grodslakt. Läs alla inlägg här, eller ta en titt på min programförklaring för Projekt Grodslakt.