Livet i den långa svansen

Det är med böcker som med så mycket annat – förutsättningarna har ändrats dramatiskt på senare år. Den vanliga fysiska bokhandeln är under hård press från de billigare alternativen på nätet. Tyvärr svarar många av boklådorna genom en hård gallring av böcker, en exponering bara av det som man ”vet” kommer att sälja. Författarinnan Anne Liljeroth skrev ett bra blogginlägg om det här för ett par veckor sedan. Där nämner hon dock ett bra motexempel: kedjan Foyles i Storbritannien. Jag tror att det är sådana som de som kommer att klara sig – passionerade bokhandlare som gör bokhandeln till en mötesplats.

Bokhandelns kris förstärker betoningen på nya böcker, och jag har hört att en bok numera anses vara död i den fysiska bokhandeln tre månader efter att den är släppt. Om det stämmer har Mina drömmars land i skrivande stund bara en månad på sig innan den skickas ut i skuggorna.

Samtidigt ger internet förstås nya möjligheter. Mycket av det som skrivs om en bok finns ju kvar på nätet, liksom möjligheten att köpa den. När e-boken slår på allvar i Sverige (jag är säker på att det händer förr eller senare) kommer skillnaden mellan en ny bok och en gammal att bli ännu mindre, för e-böcker finns alltid i lager och levereras omedelbart. Ekonomer kallar detta för ”den långa svansen” (the long tail) och menar att det ger nya möjligheter för svårsålda varor. Böcker kan alltså klara sig bra genom att sälja mindre men under längre tid. Det brukar illustreras med bilder som den här:

long_tail

Mina drömmars land är fortfarande till vänster i diagrammet ovan, och det är i nuläget osäkert hur hög ”rumpan” blir. Antalet recensioner är fortfarande så litet att jag inte ens har lagt upp en recensionssida för den än. Det gör mig sorgsen och frustrerad, för de läsare som jag har pratat med har varit så entusiastiska att jag gärna vill att fler ska få nys om min roman.

Men om inte återstår ändå ”svansen”, och även i den kan det hända mycket. Att döma av besöken på min blogg är det nästan fler som letar efter recensioner av Berg av inga rötter än recensioner av min nya roman. Och häromveckan kom det en ny, helt fantastisk recension av min debutroman – kanske den allra finaste av alla fina recensioner som den har fått – skriven av författarinnan Anna Dunér. Den gjorde mig alldeles tårögd av lycka; det är inte var dag man omnämns i samma andetag som Selma Lagerlöf, Torgny Lindgren och Tove Jansson. Nu har jag lagt in den på recensionssidan för Berg har inga rötter.

duner

I veckan är det nog ändå dags att göra en recensionssida för Mina drömmars land. Några fina recensioner har jag trots allt att skryta med, och jag hoppas att den växer sig längre eftersom.

Maria Sundberg, formgivargeni

Ett av de gladaste blogginlägg jag har läst var det som Josefine Lindén lade upp häromveckan, där hon jublade över att formgivargeniet Maria Sundberg ska göra omslaget till hennes debutroman.

Jag förstår henne. En av de största fördelarna med att ligga på Damm förlag är att man brukar få ett omslag signerat Maria Sundberg. Numera är hon frilansare och kan göra omslag oavsett vilket förlag man ligger på. Ni som följer min blogg för att ni är författare, eller vill bli det, kan och bör betrakta det som ett tips.

Jag är så lycklig över de tre omslag Maria har gjort till mig. De två omslagen till ”Berg har inga rötter” har helt olika känsla, men båda är lika snygga och lyfter fram olika sidor av min bok på ett suveränt sätt – det finstämda och poetiska respektive det nerviga och spännande. Redan för flera månader sedan gjorde hon även ett fantastiskt omslag till ”Mina drömmars land”. Det är än så länge lite hemligt, men jag längtar verkligen efter att få visa upp det här på bloggen.

inbundet pocket

Tyvärr är Maria inte lika bra på att marknadsföra sig själv som på att producera omslag, trailers med mera. Lite visar hon upp på sitt företag Art by Sundbergs Facebooksida, men där nämner hon till exempel inte ens att hon vann pris för bästa boktrailer på förra årets bokmässa i Göteborg. Hon har gjort flera trailers, bland annat trailern för ”Berg har inga rötter”.

En av de mest imponerande sakerna med Maria Sundbergs produktion är vilken bredd hon har. Detta blir tydligt när man tittar på alla hennes omslag på Adlibris. Det spelar ingen roll om det rör sig om deckare, romance, barnböcker eller litterära romaner – hon lyckas alltid producera något som fungerar för just den genren och just den boken.

Om ni inte orkar gå in på länken, får ni ett axplock av mina favoriter nedan:

lonnaeushallbergblandverkkyssen

”Berg har inga rötter” ska bli talbok

Nu i veckan fick jag brev från Myndigheten för Tillgängliga Medier (MTM), med glädjande nyheter: min debutroman ”Berg har inga rötter” ska bli talbok.

Talbok är inte samma sak som ljudbok. Det är inte en skådespelares mer eller mindre dramatiserade tolkning av boken, utan en ren uppläsning som ska göra boken tillgänglig för människor som av någon anledningen (oftast en synskada) inte kan läsa en pappers- eller e-bok. Någon har sagt mig att man dessutom ska kunna kontrollera tempot i uppläsningen, men när jag nu googlar hittar jag ingen information om den saken. Det skulle ju vara jättebra förstås, förutsatt att inte boken läses upp med smurfröst om man höjer tempot.

Långt ifrån alla böcker blir talböcker. Enligt brevet från MTM beror det antingen på att många har bett om att få boken inläst, eller på en kvalitetsbedömning. Jag vet inte vilket det är i det här fallet, men oavsett vilket är det förstås väldigt roligt att min bok har blivit utvald. Jag vet minst en blind person som är väldigt sugen på att få läsa den.

Hej, jag heter Manne. Jag är en googlare.

Det är bara att erkänna: jag har trillat dit igen. Jag är en googlare, och inte ens en nykter sådan. Nyligen satte jag igång och googlade på ”Berg har inga rötter” igen.

Man skulle kunna uttrycka det så att jag har fått ett återfall i debutantsjukan, som jag bloggade om på Debutantbloggen förra året. Men egentligen är det mer som ett missbruk än en sjukdom. Bekräftelsen som man ibland får som författare är rena uppåttjacket, och nu när Mina drömmars land har blivit senarelagd kunde jag inte avhålla mig från den drogen.

Det är lite pinsamt, och jag funderar på varför jag och andra författare egentligen gör det här så ofta. Jag tror att det inte bara handlar om ett patetiskt försök att pumpa upp självkänslan, utan också om att skrivandet blir så ensamt ibland. Längtan efter att ingå i ett socialt sammanhang, även om det är digitalt och konstruerat, gör att man letar synpunkter på det man har gjort, särskilt om det dröjer ett tag innan nästa bok ska komma ut.

Till min förvåning hittade jag faktiskt två fina recensioner som jag tidigare hade missat – en på bloggen CatOnHat och en på Boklandskap. Lustigt nog publicerades de båda den 24 juli i fjol, så nu ligger de prydligt uppradade efter varandra på recensionssidan för Berg har inga rötter.

Rea på Berg har inga rötter

En arbetskompis berättade att de i hennes bokcirkel ska läsa ”Berg har inga rötter”, och att de skulle slå till och köpa den inbundna boken. De hade nämligen upptäckt att det är rea på den på Adlibris. Nu kan man köpa den för endast 102 kronor.

Skärmavbild 2013-03-14 kl. 06.43.01

Jag tycker det är kul och hoppas att det gör att fler läser boken, förstås. Dessutom är det roligt att fler kanske kommer att äga den inbundna utgåvan. Personligen tycker jag att den är vackrare än pocketen.

Lite uppmuntran mitt i redigeringen

Egentligen tycker jag om att redigera, men när jag gör det pendlar både humöret och självförtroendet ännu mer än annars. Ibland är jag odrägligt nöjd med både mig själv och min text, men ibland undrar jag vad jag egentligen håller på med. De senaste dagarna har jag plumsat omkring bland sidorna i ”Mina drömmars land”, duttat lite ängsligt på scenerna och känt mig som en tråkig medelmåtta.

Därför blev jag väldigt glad när jag blev varse att den fina skrivarbloggen 365 days of Storylog lyfter fram en scen ur min debutroman som ett exempel på bra skrivande. Härligt uppmuntrande. Kanske gör jag något rätt även i min kommande roman.

Ett fint blogginlägg om min bok

Häromdagen kom det ett fint inlägg på författarbloggen Vilse, där författaraspiranten Hanna Höglund skriver om sin läsning av ”Berg har inga rötter”. En bra idé egentligen, just detta att inte skriva en recension utan låta läsupplevelsen och ens egna funderingar stå i centrum. Enda felet är att man måste avslöja en hel del om vad som händer, så varning för ”spoilers” om du inte redan har läst min debutroman!

Jag blev förstås väldigt glad över hur engagerad hon är i min bok, och över hur mycket hon verkar tycka om den.

Hon berättar också att hennes syster, som är svensklärare på vård- och omsorgsprogrammet har köpt en klassuppsättning av ”Berg har inga rötter” och ska låta sina elever läsa den. Spännande. Jag hoppas på en rapport om hur diskussionerna gick.