Grodslakt: Är engelskspråkiga mer lättskrämda än vi?

När man lär sig främmande språk hamnar fokuset ofta fel, tycker jag. Gloslistorna är fyllda av saker och varelser som man sällan behöver prata om – jag tror till exempel att jag lärde mig det engelska ordet för ”påfågel” redan i fyran – men det är mindre noga att lära sig att uttrycka känslor och attityder på ett naturligt sätt.

Kanske är det därför så många inte översätter frasen I’m afraid på ett bra sätt. Om den alltid signalerade rädsla skulle engelskspråkiga vara mer lättskrämda än någon annan folkgrupp!

Som så ofta blir det för det mesta en ordagrann översättning: I’m afraid I can’t help you översätts helt enkelt till ”Jag är rädd att jag inte kan hjälpa dig”. Men frasen uttrycker för det mesta inte alls rädsla, utan beklagande. Ett bättre val är därför att byta ut frasen mot ”tyvärr”: ”Tyvärr kan jag inte hjälpa dig”, till exempel. Det finns förstås andra, formellare synonymer, som ”dessvärre” och ”olyckligtvis”, men ”tyvärr” är vanligare och kortare. Och mycket kortare och smidigare än ”Jag är rädd att …”!

Nu hör jag redan protesterna, trots att jag inte har publicerat än … Jo då, jag vet att man allt oftare säger ”Jag är rädd att …” också i svenska originaltexter, men för mig och många andra läsare är det fortfarande en ganska ful anglicism (fast långt ifrån den fulaste). Som författare skulle jag aldrig skriva ”Jag är rädd att”, utom möjligen i dialog, och då bara om personen som pratar är ung och har ett amerikaniserat språk.

Läs samtliga inlägg i Projekt Grodslakt här.

Grodslakt: Preposition plus ”att” är som hund och katt

Alla språk har sina egna regler om hur man kan kombinera ord. Och när det finns en regel finns det ofta ett knep för att kringgå den.

På engelska har man ett strikt förbud mot att kombinera en preposition, till exempel for, at, on eller over, med en that-sats. När jag gick i skolan sammanfattades regeln med meningen ”Preposition plus ‘att’ är som hund och katt'”. De här två meningarna är alltså ogrammatiska (det känner ni säkert när ni läser dem):

We marvelled at that he finished it on time.

I asked for his opinion on that Trump is running for president.

trump

Engelskspråkiga löser detta genom att ersätta that med frasen the fact that:

We marvelled at the fact that he finished it on time.

I asked for his opinion on the fact that Trump is running for president.

Ni som har följt Projekt Grodslakt undrar väl vid det här laget var grodan gömmer sig. Jo, i regel översätts the fact that med det åbäkiga uttrycket ”det faktum att”. Det görs så genomgående att uttrycket även har blivit en av de vanligaste anglicismerna i svenska originaltexter.

I enstaka fall kan det finnas en poäng med att skriva ”det faktum att” i stället för bara ”att” – det kan göra det lättare att se hur en mening hänger ihop – men oftast blir det bara längre och onaturligare. Så när du står i begrepp att skriva ”det faktum att” (vare sig du översätter eller skriver själv), pröva att byta ut det mot ”att”. I 99 fall av 100 kommer det att bli bättre.

Tove Folkesson om identitetspolitik

Av allt jag läste under Internationella kvinnodagen gjorde ingenting mig så glad som Tove Folkessons text i DN Kultur, där hon på ett väldigt fint sätt gjorde upp med begreppet identitetspolitik.

Vad ni gör, missa den inte!

tove_folkesson

Tove Folkesson (Foto: Sofia Runarsdotter)

Det jag älskar med Folkessons text, förutom att den är vackert skriven, är hur lugnt och nyanserat hon plockar isär föreställningen att en människas identitet, och vilka grupper hon anses tillhöra, bestämmer vad hon kan tycka och kämpa för. Fördomar begränsar vad en person är och kan göra; det paradoxala är att identitetspolitiken, som är formulerad i polemik mot dem, gör precis samma sak. Ett exempel på det är när Utbildningsradion annonserade efter en ”rasifierad” programledare.

”Rasifierad” är ett kodord för mörkhyad, och det underliggande antagandet var att en ljushyad person inte var kompetent att leda ett antirasistiskt program.

Jag skulle själv vilja skriva något bra om identitetspolitik, men den typen av tänkande gör mig så ursinnig att orden sviker mig. Det är så bottenlöst enfaldigt att tro att vi är fångar i vår identitet på det sättet, att vi som åtnjuter diverse privilegier inte skulle kunna förstå andra människors erfarenheter och kämpa för andra, mindre lyckligt lottade gruppers rättigheter. Så det är nog bäst att ni bara läser Folkessons text, helt enkelt.

I vår tid behöver vi mobilisera alla goda krafter i kampen mot rasism, sexism och hat. Vi kan inte bekämpa SD, Trump och andra kretiner genom att sänka oss till deras intellektuella nivå.