Hur realistisk ska dialog vara?

När min redaktör började gå igenom manuset till Berg har inga rötter, var dialogen en av de första saker hon slog ner på. ”Ibland är dialogen tyngd av onödiga repliker och småord”, skrev hon i sitt utlåtande. Jag ville svara ”Men det är ju så det låter i verkligheten!”, tills jag läste hennes fortsättning: ”Viktigt att inte sträva efter att dialogen ska vara en avskrift av muntlig dialog, den skrivna följer sin egen logik”. Det var väldigt intressant och, insåg jag efter ett tag, sant. Själv hade jag dock aldrig tidigare fattat det, trots att jag skrivit tre hela romaner och en hel del mindre skönlitterära texter. Antagligen är jag skadad efter att ha pluggat en hel del lingvistik, och då bland annat kommit underfund med hur mycket av talspråket som är just småord, utfyllnad och ofullständiga meningar. Men jag tror att många andra som skriver gör samma fel som jag: lyssnar på hur folk pratar och sedan anstränger sig lite väl mycket för att återge det i skrift.

En bok som jag har läst i sommar är Jonathan Franzens Freedom. Det var lustigt att se hur åsikterna gick isär bland användarrecensionerna på amazon.com: jag har sällan sett en sådan blandning mellan ettor och femmor bland betygen. Flera av de som var negativa klagade just på dialogen. ”Tror Franzen på allvar att folk snackar sådär nu på 2000-talet!?”, var en ganska vanlig kommentar. Själv hade jag inte alls reagerat på dialogen, men när jag läser om den kan jag visst se att den inte är realistisk. Inte alltid i alla fall. Däremot bidrar den till flytet i Franzens text, harmonierar med hans eleganta stil (som i och för sig kan vara lite för elegant ibland, det medges).

Driver man det för långt så förlorar man å andra sidan helt trovärdigheten. Jag tycker nog att Franzen håller sig på rätt sida om gränsen, men en del annan dialog som jag har läst flyter på alldeles för lätt, känns mer som en pingismatch än som mänskligt tal. Sent omsider har det gått upp för mig att en viktig del av det litterära hantverket är att hitta balansen mellan realism och flyt när man skriver dialog. Dialogen ska föreställa verkligt tal men är också en del av en litterär text, och det sammanhanget är inte oviktigt. Om du själv skriver tycker jag du ska fundera på hur realistisk du vill att dialogen ska vara. Ifrågasätt varje ord i dina repliker, precis som du (förhoppningsvis) gör i din löpande text. Och fundera gärna på om du kan ta bort hela repliker. Själv har jag förbättrat många av mina dialoger genom att helt enkelt ta bort den sista repliken.

Annonser

Bättre sent än aldrig

Jaha, nu har det till sist blivit av: jag har börjat blogga. Borde väl ha gjort det för minst tio år sedan, med tanke på att jag jobbat i  IT-branschen i fjorton år och skrivit så länge jag kan minnas. Men tidsbristen har kommit emellan, och kanske en liten släng av jantementalitet. Skulle lilla jag verkligen fläka ut mina privata funderingar på Internet? Jag är ju varken fotomodell, Sveriges utrikesminister eller såpakändis, och min fru skulle ge mig en plågsam död om jag publicerade vårt privatliv. Och vad ska jag i så fall skriva om?

Nu har jag dock fått en rejäl injektion av hybris, eftersom jag har fått en roman antagen! Nästa år ska den komma ut på Damm förlag; jag sitter som bäst och jobbar vidare med manuset. Kanske finns det plats för ännu en skrivarblogg där ute på Nätet. Bloggen kommer nog att innehålla en del om skrivandets hantverk, rapporter om hur det går till när ett manus blir till en bok, och funderingar kring böcker som jag läser – delvis från en skrivande persons perspektiv. Hoppas det kan vara kul för de som gillar att läsa och skriva. Titeln innehåller dessutom kryphålet ”…annat som jag älskar” så jag ska kunna skriva om lite allt möjligt när andan faller på. Jag har alltid haft svårt att hålla mig till ämnet…