Upp till kamp för småorden!

Titt som tätt läser jag rekommendationer om att rensa bort så kallade småord ur litterär text, i synnerhet ”ju”, ”väl”, ”nog” och ”lite”. Språkpoliser är rent allmänt ett otyg, men när de ger sig på de här orden blir jag alldeles ovanligt arg och får lust att ställa mig på barrikaderna med en blodröd fana, eller kanske ännu hellre beså deras välansade park med hattifnattfrö, som Snusmumriken gjorde i ”Farlig midsommar”.

farlig_midsommar

Det är nämligen så att de här orden är en tillgång och inte en belastning. Visserligen används de  för ofta – inte minst av mig – men det beror till stor del på att de är så fantastiskt användbara. Och blir det lite för många så är det inte värre än att man får sovra bland orden i redigeringen. Kära småord, det är på tiden att ni får den uppskattning ni förtjänar. Mottag därför en språknördig författares hyllning.

Kära ”ju”! Du uttrycker ofta en osäkerhet, nästan en vädjan; du sträcker dig ut mot en tänkt åhörare och vill ha medhåll. Just denna osäkerhet, detta kontaktsökande är en viktig del att vara människa. Ibland kan du även enkelt förmedla en förebråelse, som i meningen: ”Men jag sa ju att du skulle skriva!”. Därför är du ovärderlig både i dialog och i beskrivande text, om man väljer att lägga sig nära karaktärerna eller skriva i jag-form.

Min gamle vän ”nog”! Du ger oss ett ekonomiskt sätt att nyansera modaliteten i ett yttrande, närmare bestämt säkerheten på ett yttrandes sanningshalt. Du är en vacker liten stavelse som lätt smälter in i en rytmisk text, till skillnad från de horribla anglicismerna ”jag förmodar att” och ”jag antar att” och (hu!) ”jag gissar att”. Ditt anspråkslösa yttre har nog (!) bidragit till att översättare, och tyvärr även författare, glömmer att du finns. Men vi är många som förstår att uppskatta dig.

”Väl”! Du fyller samma funktion som tag questions som ”isn’t it?” gör på engelska, men du gör det betydligt mer omärkligt. Tänk bara på hur illa det skorrar när tag questions översätts med ”är det inte?” etc. Du bollar över till lyssnaren, som ska bekräfta att det du säger är sant. Däri liknar du dina kusiner ”ju” och ”nog”, men nyansskillnaden är tydlig för alla som behärskar svenska språket. Och liksom dem ska du användas sparsamt och i rätt sammanhang, men du är ändå omistlig.

Och till sist du, ”lite”! Att någon kan vilja tvätta bort dig ur språket övergår mitt förstånd. Vad kommer de att ge sig på härnäst? ”Mer”? Eller ”och”? Vårt språk skulle bli väldigt mycket fattigare utan dig och de nyanser du kan förmedla. Ibland sticker du upp din diplomatiska nuna lite för många gånger i en text, men vi vill inte leva i en språkpolisstat, som sätter dig bakom lås och bom.

Annonser

6 comments on “Upp till kamp för småorden!

  1. Kära Syster skriver:

    Ja, alla dessa förbud och regler! En av de bästa replikerna i modern filmhistoria måste väl ändå vara ”It´s more like guidelines anyway.” (Japp, alla har nog hört den och vet varifrån den kommer.) Det yttrandet fungerar på allt när det kommer till skrivande.

    Kul med ett inlägg här igen och trevlig sommar!
    /Anna

  2. Björn Carheden skriver:

    Tack Manne, jag har mött dessa språkpoliser i form av kollegor som tyckt att elever haft ett torftigt språk när de använt dessa viktiga ord. Fast även jag har mina käpphästar och är nog lite allergisk mot ”jätte” det är ju ett överdrivet förstärkningsord, eller?

  3. Vilse skriver:

    Språknörden i mig skrattar och jublar, framförallt eftersom jag just nu sitter och stryker ord som dessa och försöker känna mig duktig. Du har så rätt och skriver så underhållande! Klart de ska vara kvar, hur skulle vi överleva annars?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s