Transportsträckor

Det har gått lite segt med skrivandet ett tag. Mitt nya romanmanus masar sig framåt i ett ganska sävligt tempo, och i svarta stunder känns det som om jag inte ska bli klar i år, trots att målet vid årsskiftet var att jag ska ha ett färdigt råmanus innan sommaren.

Egentligen är det väl inte så konstigt att det tar tid. Det är i sanningens namn inte så lätt att hinna skriva när man har familj och ett krävande heltidsjobb. Men på sistone har jag börjat förstå att det finns ett psykologiskt problem också, och jag tänker att jag kanske kan hjälpa någon annan författare eller författaraspirant om jag bloggar om det.

Problemet är att jag befinner mig på en transportsträcka i berättelsen. Det är ett ganska långt parti som jag senare kanske måste förkorta, beläget mellan två vändpunkter i handlingen. Jag tror ändå att det verkligen behöver finnas där: jag måste ge läsaren och mig själv chansen att lära känna mina två viktigaste personer bättre. Ändå går det inte att komma ifrån att jag längtar till nästa vändpunkt – den händelse som man kan säga att hela boken roterar runt.

transportstracka

Vad är problemet då?

Jo, risken är att man lurar sig som författare. Även om man skriver snabbare än vad jag gör just nu så är det ofrånkomligt att det tar längre tid att skriva en transportsträcka än att läsa den. Så mitt råd till dig som skriver är att inte utgå ifrån hur det känns att skriva något, när du ska bedöma hur tråkigt eller spännande det blir att läsa det.

Jag tror att jag är lite dålig på att bedöma tempot i mina egna texter – mer än en gång har redaktören sagt åt mig att sakta ner, att våga ta mig tid. För min del bottnar det nog i att jag inte riktigt litar på min förmåga: jag vågar inte tro att jag ska kunna behålla läsarens uppmärksamhet om jag brer ut mig.

Tack och lov är det snart slut på den här transportsträckan. Bara ett par sidor till, sedan är den till ända, och en händelse som rent bokstavligen är magisk kommer att ställa mycket i berättelsen på sin spets.

Det känns väldigt spännande att se vad som händer med berättelsen efter det. Jag hoppas att mina läsare också ska tycka det.