Rösta på Trolldomsdemokraterna!

Under mina ungdomsår i Strängnäs var jag politisk aktiv, men jag ledsnade då jag hörde verklighetens hårda klang mot min sköra, sköra idealism. Högtflygande idéer var spännande; det vardagliga, verklighetsförankrade praktiska arbetet var det inte.

På sistone verkar dock förutsättningarna för politiskt arbete ha ändrats. I programmet Nyfiken på partiledaren får partiledarna berätta om hur det känns och vad som har format dem, och det verkar inte vara så viktigt vad som egentligen är sant. Politiken verkar förändras på samma sätt som privatmoralen: det viktiga är inte längre att utgå ifrån fakta och sedan resonera logiskt, utan hur jag upplever saker och vad som ”känns rätt för mig”.

Detta är ju helt underbart! Det öppnar oanade möjligheter för oss som har livlig fantasi. Om Jimmie Åkesson får basera sin politik på fiktiva gäng av hotfulla invandrare i det i stort sett invandrarfria Sölvesborg, borde väl jag få göra min egen tolkning av min barndom i Strängnäs?

Därför startar jag i dag partiet Trolldomsdemokraterna (TD). Nedan berättar jag om mina svåra barndomsupplevelser och sammanfattar sedan TD:s politiska program, som bygger på dem.

 

Det jag minns bäst från min barndom är orcherna. Horder av skrålande orcher drog fram på gatorna och antastade alla människor som kom i deras väg. Mina föräldrar lät mig aldrig leka långt från hemmet – vi måste kunna springa in om ett orchgäng dök upp. Domkyrkan, som tidigare hade varit stadens stolthet, gjordes om till militärkasern och många hus, däribland flera av mina vänners hem, revs för att ge plats åt orchernas nya byggprojekt.

Allt hade kunnat vara så annorlunda om vi bara hade kunnat försvara oss, men kunskaperna i trolldom hade förfallit, och vi hade knappt några duktiga bågskyttar. I vår nöd vände vi oss till alverna, men vi lyckades inte övertyga dem om att komma till vår undsättning.

 

orcher

Strängnäs, som jag upplevde det.

Till sist flydde jag till Stockholm, där jag har levt sedan dess, men jag längtar efter att få återse Strängnäs, och jag sörjer varje gång jag hör att ännu en småstad har fallit i orchernas händer. Det är därför orchfrågan är det viktigaste för oss i Trolldomsdemokraterna.

TD kräver:

  • Inför obligatorisk undervisning i alviska och trolldom från årskurs sex.
  • Stöd trollstavstillverkningen med statliga subventioner och skattelättnader.
  • Intensifiera de diplomatiska ansträngningarna för att förbättra relationerna med alvrikena i Mörkmården och Riftedal.
  • Avsätt pengar i statsbudgeten för att bygga om sporthallar till bågskytteanläggningar.

Rösta på TD i 2014 års riksdagsval!

Två bloggrecensioner av Mina drömmars land

Den senaste veckan har jag, trots min aversion mot att googla mig själv, fått nys om två nya bloggrecensioner. Först den på Bokmalen, som är mycket entusiastisk över boken och bland annat kallar den ”en stark berättelse” och fortsätter: ”Finstämt berättat med ett vackert språk utan stora åthävor. Så insiktsfullt och innehållsrikt.” Den som vill kan läsa hela recensionen här.

I Bokmalen-recensionen tipsade man även om en annan recension, som kommit upp några dagar tidigare på Lottens bokblogg. Den recensenten hade en del invändningar mot min bok men på det stora hela var även det en positiv recension.

Nu har jag lagt upp länkar till båda recensionerna på recensionssidan för Mina drömmars land.

EDIT: Senare på dagen fick jag dessutom veta att Tidningen Land tipsar om Mina drömmars land i veckans nummer. Roligt!

land

Recensionssida för Mina drömmars land

Jag älskar att skriva skönlitteratur, har alltid gjort det, men ibland undrar jag trots det om jag ska fortsätta att vara författare.

På flera sätt är jag ändå så illa lämpad för det här yrket. Jag är otålig och rastlös och blir ofta galen på hur långsam bokbranschen är; jag tycker om att ha sällskap och kan bli enormt lappsjuk när jag sitter och skriver, särskilt då det går lite trögt; jag gillar inte alls att marknadsföra mig själv och mina böcker (något jag tog upp i det här inlägget). Och sist men inte minst är jag väldigt känslig. Det är en tillgång när man skriver skönlitteratur – det gör det lättare att leva sig in i romanfigurerna – men blir en belastning när det man har skrivit ska bedömas.

För ett par veckor sedan erkände jag i ett gästinlägg på bokcirklar.se att jag inte en enda gång hade googlat ”mina drömmars land recension”. Nå, efter det tog jag mig i alla fall i kragen och sökte lite på nätet, och jag hittade faktiskt några fler fina recensioner. Därför har jag nu gjort i ordning en recensionssida för Mina drömmars land.

Om ni känner till några recensioner som jag inte har med på sidan så får ni gärna tipsa mig om dem. I alla fall om recensionerna är fina.

Ses vi i kväll på Alviks bibliotek?

Klockan 19 i kväll, alltså måndagen den 10 mars, gästar jag ”mitt” bibliotek i Alvik. Jag kommer att prata om mitt skrivande och mina böcker i allmänhet, och Mina drömmars land i synnerhet – inte bara om vad boken handlar om utan också vilka problem jag har brottats med när jag skrev den, och hur jag har försökt lösa dem.

Kanske vill du komma dit och träffa mig?

Så här skriver Alviks bibliotek om evenemanget.

Livet i den långa svansen

Det är med böcker som med så mycket annat – förutsättningarna har ändrats dramatiskt på senare år. Den vanliga fysiska bokhandeln är under hård press från de billigare alternativen på nätet. Tyvärr svarar många av boklådorna genom en hård gallring av böcker, en exponering bara av det som man ”vet” kommer att sälja. Författarinnan Anne Liljeroth skrev ett bra blogginlägg om det här för ett par veckor sedan. Där nämner hon dock ett bra motexempel: kedjan Foyles i Storbritannien. Jag tror att det är sådana som de som kommer att klara sig – passionerade bokhandlare som gör bokhandeln till en mötesplats.

Bokhandelns kris förstärker betoningen på nya böcker, och jag har hört att en bok numera anses vara död i den fysiska bokhandeln tre månader efter att den är släppt. Om det stämmer har Mina drömmars land i skrivande stund bara en månad på sig innan den skickas ut i skuggorna.

Samtidigt ger internet förstås nya möjligheter. Mycket av det som skrivs om en bok finns ju kvar på nätet, liksom möjligheten att köpa den. När e-boken slår på allvar i Sverige (jag är säker på att det händer förr eller senare) kommer skillnaden mellan en ny bok och en gammal att bli ännu mindre, för e-böcker finns alltid i lager och levereras omedelbart. Ekonomer kallar detta för ”den långa svansen” (the long tail) och menar att det ger nya möjligheter för svårsålda varor. Böcker kan alltså klara sig bra genom att sälja mindre men under längre tid. Det brukar illustreras med bilder som den här:

long_tail

Mina drömmars land är fortfarande till vänster i diagrammet ovan, och det är i nuläget osäkert hur hög ”rumpan” blir. Antalet recensioner är fortfarande så litet att jag inte ens har lagt upp en recensionssida för den än. Det gör mig sorgsen och frustrerad, för de läsare som jag har pratat med har varit så entusiastiska att jag gärna vill att fler ska få nys om min roman.

Men om inte återstår ändå ”svansen”, och även i den kan det hända mycket. Att döma av besöken på min blogg är det nästan fler som letar efter recensioner av Berg av inga rötter än recensioner av min nya roman. Och häromveckan kom det en ny, helt fantastisk recension av min debutroman – kanske den allra finaste av alla fina recensioner som den har fått – skriven av författarinnan Anna Dunér. Den gjorde mig alldeles tårögd av lycka; det är inte var dag man omnämns i samma andetag som Selma Lagerlöf, Torgny Lindgren och Tove Jansson. Nu har jag lagt in den på recensionssidan för Berg har inga rötter.

duner

I veckan är det nog ändå dags att göra en recensionssida för Mina drömmars land. Några fina recensioner har jag trots allt att skryta med, och jag hoppas att den växer sig längre eftersom.