Make Sweden dyster again

Annie Lööf ler brett mot DN:s fotograf, tittar in i kameran och säger ”Jag tror på politiska lösningar – därför har jag inte klimatångest”. Jag vet inte hur ärlig Lööf är, men det är taktiskt riktigt att säga det, för många väljare vill så gärna tro att oron för klimatet är överdriven, att allting kan fortsätta som förut. Bort allt vad oro gör – och bort med skammen över att vi lever som vi gör!

I dagens Sverige har hedonismen blivit en överideologi. Det är en nästintill helig dogm att meningen med livet är att vara lycklig och ha det bra, men jakten på lycka håller på att bli vår värsta fiende. För om detta är livets mening, då är livet per definition meningslöst när vi inte är lyckliga, och vi frestas att förtränga alla dåliga känslor. Men det finns goda skäl att känna till exempel oro, vrede och skam när det gäller klimatet.

Ibland blir jag så innerligt trött på det blankpolerade Instagramsverige som vi lever i, där influencers på fjärran stränder hetsar oss att alltid vilja ha mer, konsumera bättre, njuta lite till. Jag kan komma på mig själv med att längta tillbaka till det smådystra Sverige som jag växte upp i på 70- och 80-talen, där krisrapporterna duggade tätt i medierna. KD:s valslogan är ”Make EU lagom igen”; jag skulle vilja byta den mot ”Make Sweden dyster again”.

De dåliga känslorna kring klimatet är ett larm i vårt inre, ett larm som vi måste lyssna på. Att inte känna oro när en miljon av Jordens åtta miljoner arter, och därmed vår civilisation, riskerar att gå under – det är faktiskt enbart korkat! Och det är bara sunt att känna skam när man faktiskt har gjort något omoraliskt. Flygskam beror på att vi innerst inne vet att det är fel att släppa ut fem ton koldioxid i atmosfären för att familjen ska få ligga på en strand i Thailand i någon vecka.

Den bistra sanningen är att hedonismen kan bli vår död. Skam och ångest kan däremot bli vår räddning.

Annonser