Så otroligt modigt, så otroligt fint

Jag har ju redan tidigare bloggat på Debutantbloggen om Anna Lovind, som var min redaktör under arbetet med ”Berg har inga rötter”. Nu måste jag bara uppmärksamma henne igen. Igår skrev hon ett av de finaste och modigaste blogginlägg som jag någonsin har läst. Gå in här och läs det ni också!

Ibland är ord verkligen på liv och död. Och jag är så outsägligt glad över att orden hjälpte Anna tillbaka till livet.

”Berg har inga rötter” är Månadens bokcirkelbok

Jag har hela tiden tyckt att ”Berg har inga rötter” borde passa bra att läsa i en bokcirkel. Nu har jag fått vatten på min kvarn, eftersom En bokcirkel för alla har valt den till Månadens bokcirkelbok. Det innebär att man kan göra inlägg om boken på En bokcirkel för allas Facebook-sida eller twittra med hashtaggen #bergharingarötter för att vara med i diskussionen om boken.

 

På den här sidan bloggar Karin Berg om valet av ”Berg har inga rötter.

Fler fina recensioner av ”Berg har inga rötter”

På sistone har jag inte varit så på hugget när det gäller att lägga upp nya recensioner, men i detta inlägg rapporterar jag om de tre som jag har sett under oktober månad. Jag har också lagt till dem här på sidan Recensioner av Berg har inga rötter.

Redan den 2 oktober kom recensionen på JoS blogg. De flesta läsare fångas direkt av min bok, men det finns också de som har lite svårt att komma in i den, däribland denna recensent. Men hon fortsätter: ”Sen hände något och jag kunde liksom inte släppa den.” Det hon framför allt tar fasta på är bokens mer existensiella teman: ”Du lever här och nu, det du väljer att göra kan få långtgående konsekvenser.”, och hon avslutar med att säga att hon ser fram emot min nästa bok.

Den 12 oktober skrev Annika Estassy Lovén så här fint om min bok på bloggen Kära blogg. Som många andra hade Annika dragit sig för att läsa min bok eftersom den lät tung och trist för att sedan bli positivt överraskad av berättartempot.

Sist men inte minst uppmärksammade DN min bok igen, den här gången på detta fina sätt (klicka på bilden för att förstora den):

Om att skriva mindre än 2000 ord om dagen

Plötsligt var jag dagvill och insåg att det redan var torsdag, ”min” dag på Debutantbloggen. Jag skyndade mig att knattra ner det inlägg jag hade tänkt skriva, om att man kanske inte måste skriva 2000 ord om dagen för att få känna sig nöjd med sin produktion.  Det kändes viktigt att säga det.

Och apropå Stephen King så citerar även Simona Ahrnstedt honom i detta utmärkta inlägg om redigering. Mannen är en ikon och en stor källa till inspiration. Men när han berättar om sin egen skrivprocess så får man inte se det som eviga sanningar om sin egen.

En bok är något helt fantastiskt

Det visste ni nog, alla i den tappra skara av bokmalar (mest) som tittar in på min blogg. Men få har sagt det bättre än Carl Sagan, i ett citat som just lades ut på en av mina favorit-Facebook-sidor: I fucking love science.

Faktiskt ett så bra citat att jag inte nöjer mig med att dela bilden utan helt sonika snor den hit. I och med att den ligger på Facebook så har  ju ändå Facebook Inc. övertagit äganderätten (jo, faktiskt!), så det drabbar inte precis någon fattig.

Frihet och ofrihet

Jag blev på gott humör av årets nobelpristagare i litteratur, även om jag tvångsmässigt kallade honom Yo Man efter att ha läst det här blogginlägget. Nej, jag har inte läst Mo Yan, bara läst om honom, men valet kändes lite friskt på något sätt. I DN liknade de honom vid Vilhelm Moberg — en av mina favoriter. Annars verkar de flesta placera honom i genren magisk realism, som jag också gillar väldigt mycket. Jag blir till exempel väldigt sugen på att läsa Ximen Nao och hans sju liv.

Vissa verkar tycka att Svenska Akademien stryker diktaturen i Kina medhårs, men jag tror inte det är så enkelt. En bra bok är en bra bok, även om den är skriven i en diktatur, och Mo Yan verkar trots allt ta upp ovanligt kontroversiella teman. Fast visst fick även jag lite dålig smak i munnen när regimen klappade sig själv på axeln och påstod att den goda litteraturen är en konsekvens av de styrandes förträfflighet och kloka politik. Så enkelt är det inte heller.

I vårt land är det väl däremot så att vi alltför gärna tar åt oss äran själva för allt vi gör, fastän vi har mycket att vara tacksamma för. Jag tänkte på det i fredags när jag pratade på kulturcentret Multeum i Strängnäs och äntligen fick återse min gamla svensklärare Figge Berg, som jag hyllade häromdagen. Precis som kineser är vi färgade av det sociala sammanhanget och definieras av våra relationer, men vi vill inte alltid se det, åtminstone inte så länge vi har framgång. Ibland tror jag att vi överskattar vår egen frihet och individualitet, i samma mån som vi underskattar kinesernas.

Boktjuveri och fredagslunch i Strängnäs

Det är nog bara att inse: någon stal min ryggsäck från skrivminglet i förrgår. Trots en ganska massiv efterlysning har ingen som råkat få med sig ryggsäcken hört av sig. Vår huvudmisstänkte är en man som kom in sent och stod borta vid dörren på skrivminglet, helt nära min ryggsäck, men ordentligt signalement saknas. Hoppas att han i alla fall uppskattar ”Berg har inga rötter” nu när han har fem ex av boken. Det som retar mig mest är nästan att jag inte fick läsa klart Sofi Oksanens ”Stalins kossor”, som också låg i väskan.

Nu är jag på väg med tåget till Linköping för att hålla ett föredrag, och i morgon (den 21/10) klockan 12 ska jag prata på Kulturhuset Multeums fredagslunch i Strängnäs. Lyckligtvis hann jag få nya ex av min roman från Förlagssystem, så att jag har om någon vill köpa — det var det jag oroade mig så mycket över att jag till och med efterlyste böckerna på bloggen.

Det ska bli väldigt roligt att gästa Strängnäs igen, och jag hoppas att många strängnäsbor vill träffa mig på Multeum. Mamma har i alla fall lovat att komma.