Så otroligt modigt, så otroligt fint

Jag har ju redan tidigare bloggat på Debutantbloggen om Anna Lovind, som var min redaktör under arbetet med ”Berg har inga rötter”. Nu måste jag bara uppmärksamma henne igen. Igår skrev hon ett av de finaste och modigaste blogginlägg som jag någonsin har läst. Gå in här och läs det ni också!

Ibland är ord verkligen på liv och död. Och jag är så outsägligt glad över att orden hjälpte Anna tillbaka till livet.

Annons

”Berg har inga rötter” är Månadens bokcirkelbok

Jag har hela tiden tyckt att ”Berg har inga rötter” borde passa bra att läsa i en bokcirkel. Nu har jag fått vatten på min kvarn, eftersom En bokcirkel för alla har valt den till Månadens bokcirkelbok. Det innebär att man kan göra inlägg om boken på En bokcirkel för allas Facebook-sida eller twittra med hashtaggen #bergharingarötter för att vara med i diskussionen om boken.

 

På den här sidan bloggar Karin Berg om valet av ”Berg har inga rötter.

Fler fina recensioner av ”Berg har inga rötter”

På sistone har jag inte varit så på hugget när det gäller att lägga upp nya recensioner, men i detta inlägg rapporterar jag om de tre som jag har sett under oktober månad. Jag har också lagt till dem här på sidan Recensioner av Berg har inga rötter.

Redan den 2 oktober kom recensionen på JoS blogg. De flesta läsare fångas direkt av min bok, men det finns också de som har lite svårt att komma in i den, däribland denna recensent. Men hon fortsätter: ”Sen hände något och jag kunde liksom inte släppa den.” Det hon framför allt tar fasta på är bokens mer existensiella teman: ”Du lever här och nu, det du väljer att göra kan få långtgående konsekvenser.”, och hon avslutar med att säga att hon ser fram emot min nästa bok.

Den 12 oktober skrev Annika Estassy Lovén så här fint om min bok på bloggen Kära blogg. Som många andra hade Annika dragit sig för att läsa min bok eftersom den lät tung och trist för att sedan bli positivt överraskad av berättartempot.

Sist men inte minst uppmärksammade DN min bok igen, den här gången på detta fina sätt (klicka på bilden för att förstora den):

Om att skriva mindre än 2000 ord om dagen

Plötsligt var jag dagvill och insåg att det redan var torsdag, ”min” dag på Debutantbloggen. Jag skyndade mig att knattra ner det inlägg jag hade tänkt skriva, om att man kanske inte måste skriva 2000 ord om dagen för att få känna sig nöjd med sin produktion.  Det kändes viktigt att säga det.

Och apropå Stephen King så citerar även Simona Ahrnstedt honom i detta utmärkta inlägg om redigering. Mannen är en ikon och en stor källa till inspiration. Men när han berättar om sin egen skrivprocess så får man inte se det som eviga sanningar om sin egen.

En bok är något helt fantastiskt

Det visste ni nog, alla i den tappra skara av bokmalar (mest) som tittar in på min blogg. Men få har sagt det bättre än Carl Sagan, i ett citat som just lades ut på en av mina favorit-Facebook-sidor: I fucking love science.

Faktiskt ett så bra citat att jag inte nöjer mig med att dela bilden utan helt sonika snor den hit. I och med att den ligger på Facebook så har  ju ändå Facebook Inc. övertagit äganderätten (jo, faktiskt!), så det drabbar inte precis någon fattig.

Frihet och ofrihet

Jag blev på gott humör av årets nobelpristagare i litteratur, även om jag tvångsmässigt kallade honom Yo Man efter att ha läst det här blogginlägget. Nej, jag har inte läst Mo Yan, bara läst om honom, men valet kändes lite friskt på något sätt. I DN liknade de honom vid Vilhelm Moberg — en av mina favoriter. Annars verkar de flesta placera honom i genren magisk realism, som jag också gillar väldigt mycket. Jag blir till exempel väldigt sugen på att läsa Ximen Nao och hans sju liv.

Vissa verkar tycka att Svenska Akademien stryker diktaturen i Kina medhårs, men jag tror inte det är så enkelt. En bra bok är en bra bok, även om den är skriven i en diktatur, och Mo Yan verkar trots allt ta upp ovanligt kontroversiella teman. Fast visst fick även jag lite dålig smak i munnen när regimen klappade sig själv på axeln och påstod att den goda litteraturen är en konsekvens av de styrandes förträfflighet och kloka politik. Så enkelt är det inte heller.

I vårt land är det väl däremot så att vi alltför gärna tar åt oss äran själva för allt vi gör, fastän vi har mycket att vara tacksamma för. Jag tänkte på det i fredags när jag pratade på kulturcentret Multeum i Strängnäs och äntligen fick återse min gamla svensklärare Figge Berg, som jag hyllade häromdagen. Precis som kineser är vi färgade av det sociala sammanhanget och definieras av våra relationer, men vi vill inte alltid se det, åtminstone inte så länge vi har framgång. Ibland tror jag att vi överskattar vår egen frihet och individualitet, i samma mån som vi underskattar kinesernas.

Boktjuveri och fredagslunch i Strängnäs

Det är nog bara att inse: någon stal min ryggsäck från skrivminglet i förrgår. Trots en ganska massiv efterlysning har ingen som råkat få med sig ryggsäcken hört av sig. Vår huvudmisstänkte är en man som kom in sent och stod borta vid dörren på skrivminglet, helt nära min ryggsäck, men ordentligt signalement saknas. Hoppas att han i alla fall uppskattar ”Berg har inga rötter” nu när han har fem ex av boken. Det som retar mig mest är nästan att jag inte fick läsa klart Sofi Oksanens ”Stalins kossor”, som också låg i väskan.

Nu är jag på väg med tåget till Linköping för att hålla ett föredrag, och i morgon (den 21/10) klockan 12 ska jag prata på Kulturhuset Multeums fredagslunch i Strängnäs. Lyckligtvis hann jag få nya ex av min roman från Förlagssystem, så att jag har om någon vill köpa — det var det jag oroade mig så mycket över att jag till och med efterlyste böckerna på bloggen.

Det ska bli väldigt roligt att gästa Strängnäs igen, och jag hoppas att många strängnäsbor vill träffa mig på Multeum. Mamma har i alla fall lovat att komma.

Hjälp mig hitta mina böcker!

Igår framträdde jag på Ann Ljungbergs skrivmingel på Café Rost i Stockholm. Jag hade med mig en ryggsäck full med ex av ”Berg har inga rötter” om någon skulle vilja köpa. Men när jag skulle plocka fram böckerna upptäckte jag att ryggsäcken var borta!

Inte nog med att jag inte kunde sälja några böcker igår — på fredag ska jag gästa kulturcentret Multeum i Strängnäs, och det kan bli så att jag inte kan få med mig några böcker dit heller, fastän jag vet att vissa som kommer vill köpa signerade ex. Det känns otroligt trist.

Förhoppningsvis är ryggsäcken inte stulen. Någon kan ju mycket väl ha råkat ta med den. Så om du var på minglet igår eller känner någon som var det, snälla hjälp mig kolla om det är så.

Om ryggsäcken å andra sidan är stulen, så är det väl ganska troligt att tjuven bara plundrade den på allt som är lätt att avyttra (tyvärr ingår nog inte min bok i den kategorin) och sedan dumpade den någonstans i närheten. Så om du rör dig ute på Söder, särskilt i närheten av Zinkensdamm och Wollmar Yxkullsgatan, håll gärna ögonen öppna. Ryggsäcken är svart och ganska liten med vitt tryck och texten JFokus 2012 på.

EDIT: Hurra! Ryggsäcken är återfunnen. Det dröjde lite, men till sist hörde en person av sig och berättade att hon hade den. Genast började jag lita lite mer på mänskligheten igen. Tack ändå alla ni som delade ut länk till det här blogginlägget.

Lärare förtjänar att hyllas

I några omgångar har jag arbetat som lärare. Nu när jag inte gör det plågas jag ibland av dåligt samvete för att jag inte fortsatte på den banan. Jag tror att jag har det som krävs, i alla fall till stor del: jag kan mycket om en del ämnen, tycker om folk (inte minst barn) och är inte blygd eller försagd som så många andra belästa typer.

Att jag ändå har hittat en annan försörjning beror delvis på att jag är så känslig. Efter en bra lektion tyckte jag att jag hade världens bästa jobb, men efter en dålig blev jag alltid helt knäckt. Och blotta tanken på att ta farväl av barn som man haft varje dag i tre år eller mer — herregud, jag skulle inte hämta mig på hela sommarlovet! Det var jobbigt nog efter bara en termin. Men egentligen tycker jag att jag borde försöka igen.

Jag tror att de flesta av oss gärna tar åt oss äran själva när vi lyckas med något, när vi till exempel klarar oss bra på jobbet. Men hur mycket av den prestationen beror enbart på våra egna insatser? Hur hade vi klarat oss om vi inte hade haft skolor där vi kunnat lära oss saker, och lärare som slitit hund för att försöka få in lite vett och kunskaper i våra motsträviga hjärnor?

Våra lärare förtjänar att hyllas, särskilt som de får så lite respekt och uppskattning och så låga löner trots att de har ett av världens viktigaste arbeten. Därför blev jag så glad över den nya webbplatsenLärarhyllningen, där vi alla kan hylla lärare som betytt mycket för oss. Gå in där redan idag och lägg upp en hyllning! Kanske får din lärare veta det och blir glad, men jag tror att de flesta lärare blir uppmuntrade även när andra lärare uppmärksammas på detta sätt.

Själv valde jag att hylla min gamle svensklärare från högstadiet, Lennart ”Figge” Berg. Jag har alltid insett hur mycket han betydde för mig, men har tänkt särskilt mycket på det under året som gått, då jag har debuterat som romanförfattare. Jag är långt ifrån säker på att det skulle ha blivit någon roman om jag inte hade haft Figge i svenska.

Men han är bara en av många lärare som jag är tacksam mot. Jag har haft många duktiga lärare, men även de som inte lyckades riktigt lika bra gjorde nästan alltid sitt bästa, jobbade och slet för vår skull. Därför förtjänar de också att hyllas. Kanske gör även dina det?

Nu finns Berg har inga rötter som pocket

Jag har bloggat om det förut, men nu har det hänt: ”Berg har inga rötter” har kommit ut i pocket. Sedan en vecka har den funnits att köpa på bl.a. Bokus, Adlibris och CDON.com, och nu börjar den komma ut i boklådorna. Igår tog en kompis den här bilden på Akademibokhandeln i Stockholm:

Det är förstås jätteroligt att min bok kommer ut som pocket. Många köper ju inte inbundna böcker alls, och även de som gör det tvekar ofta inför en okänd debutant. Förhoppningsvis vågar de chansa nu — boken har ju ändå fått väldigt fin kritik, och en liten del av den finns tryckt i pocketen.

Något jag hoppas lite extra på är bokcirklar. Jag tror att min bok fungerar alldeles utmärkt som bokcirkelbok eftersom folk läser den på så olika sätt. I de cirklar jag har hört talas om har diskussionens vågor gått höga när min bok har tagits upp. Men framför allt hoppas jag förstås att många ska läsa boken, även om de gör det på egen hand.