Ännu en väldigt fin recension

Innan ”Berg har inga rötter” varit ute en vecka hann det komma ytterligare en fin recension av min roman, med titeln ”Ömsint berättelse om Alzheimers sjukdom”. Det var den nya och utmärkta nättidningen Litteraturmagazinet som publicerade den, och i skrivande stund ligger den faktiskt högst upp på deras förstasida!

Jag har hela tiden hoppats och trott att olika läsare ska kunna fästa sig vid olika saker i min roman, och så verkar det faktiskt vara också. Denna recensent verkar anse att romanens huvudtema är Alzheimers sjukdom. Troligen är det därför hon tycker att skildringen av Lasses arbetsliv får för mycket plats. Men i övrigt är hon enbart positiv, till och med entusiastisk. Bland annat säger hon att ”Skildringen av hur sjukdomen utvecklas är briljant” och att boken väcker många tankar. Avslutningsvis kallar hon den för en ”lovande debut” och säger att hon ”gärna läser fler böcker av Manne Fagerlind”.

MEN det roligaste av allt var förstås att hon kallade mig ”en ung författartalang”! Mycket uppmuntrande för en trebarnsfar som just har fyllt 43 år. Vilken tur att fotografen har retuscherat författarbilderna så hårt, ha ha!

Annonser

Fina recensioner för ”Berg har inga rötter”

Redan tidigare har ju ”Berg har inga rötter” fått ett fint lektörsomdöme av BTJ och varit ett av april månads boktips i M-Magasin. I går (19/4) blev det också tillåtet för dagspress och bloggar att recensera boken. Och det har faktiskt redan trillat in en del recensioner.

Tidigt på morgonen första recensionsdagen upptäckte förlaget denna fina recension på bloggen Jennies boklista. Min roman fick högsta betyg — 5 av 5, och det kärnfulla omdömet ”En otroligt stark debut. Läs den!!!”.

Senare på dagen dök två recensioner upp på Bokdebutant.se. Dessa var inte riktigt lika översvallande, men klart positiva. En av recensenterna hade mycket gott att säga om boken men nöjde sig ändå i slutändan med 3 av 5, vilket kändes som en västgötaklimax. Men det var ändå inte alls någon dålig recension. Den andra recensenten satte titeln ”Absolut läsvärd”, skrev att hon tyckte mycket om boken och gav den 4 av 5. Högt för att vara på Bokdebutant.se.

Sammantaget var det en första recensionsdag som man måste vara nöjd med. Men i morse smällde det till på allvar. Då upptäckte vi att ”Berg har inga rötter” hade blivit en av Veckans favoriter i Metro!

Det verkar som om bokredaktören Caroline Engvall hade fäst sig vid mitt språk, för så här såg ingressen för sidan ut:

Otroligt roligt att de tyckte så mycket om min bok! Nu hoppas jag förstås att många ska bli nyfikna på den.

Nu har ”Berg har inga rötter” kommit ut

Äntligen är min debutroman utsläppt i full frihet! Redan i helgen tjuvstartade tydligen många boklådor — en gammal klasskompis köpte den faktiskt i fredags. En tjej på Akademibokhandeln, där jag först hittade den, sa att man inte brukar vara så noga med datum. Bara när det gäller de populäraste författarna, som folk hänger på låset för att köpa, håller man hårt på releasedatum. Och än så länge är jag inte riktigt där …

I går bloggade jag på Debutantbloggen om hur det känns nu när romanen kommer ut. Och på kvällen blev jag grundligt firad av familj, förlag och vänner, och alldeles otillbörligt hyllad av min redaktör. Så här dagen efter pustar jag ut och försöker jobba (ja, ja, precis just nu tar jag en paus förstås) och är mycket lycklig, utan att behöva oroa mig för elaka recensioner. Första recensionsdag är inte förrän i övermorgon.

Boktrailer för andra Morwhayle-boken: Demonprinsessan

För en tid sedan släppte vi en trailer för ”Berg har inga rötter”. Nu har min kompis Peter Bergting precis lanserat trailern för den andra boken i sin Morwhayle-serie – ”Demonprinsessan”. Jag tycker det är kul det där med boktrailers och blir glad att fler och fler vill använda det.

Förresten har jag haft förmånen att läsa ”Demonprinsessan” i manus och tyckte att den var riktigt, riktigt bra, ännu bättre än den första Morwhayle-boken. Det är ungdomsfantasy, med mycket maffig action och starka effekter, men precis som den första tror jag att denna bok kommer att köpas och älskas även av många vuxna.

Det är knepigt att läsa texter av människor som man känner och tycker om – det är inte alltid lätt att hålla huvudet kallt. Peter utnämnde t.ex. min bok till ”Årets bok” på Facebook-sidan, och det kanske han inte hade gjort om vi inte varit kompisar (fast vem vet?). Men den första Morwhayle-boken har gjort en sådan succé att det knappast bara är Peters kompisar som faller för den. Jag är rätt säker på att ”Demonprinsessan” kommer att lyckas ännu bättre.

Här är trailern:

Facebooksidan för ”Berg har inga rötter”

I dag är det bara tio dagar kvar tills ”Berg har inga rötter” kommer ut. Recensionsexen har gått iväg till media, och för ett par dagar sedan öppnade bokens Facebooksida på allvar. Det var hög tid, med tanke på att URL:en faktiskt står tryckt i just de där recensionsexen (och i alla andra ex, förstås). Om någon journalist går in på sidan så är det ju lyckat om det finns något där. Än så länge är innehållet lite tunt, men där ligger i alla fall lite bilder och romanens trailer.

I skrivande stund är det mest (men inte bara!) mina kompisar som har klickat på Gilla, och med några få undantag har kompisarna inte läst min roman. Med andra ord gillar de snarare mig och hoppas bara att de även ska gilla romanen. Men på lite sikt hoppas vi förstås att många ska Gilla och kanske vilja diskutera boken i loggen.

Redan nu har dock en person som inte är en kompis, men som har läst boken, varit inne och skrivit att det är ”en fantastisk bok som verkligen berör”, och en annan person som jag inte känner har skrivit att han sett fram emot boken länge. Det bådar gott, och värmer förstås. Jag hoppas att sidan ska bli en plats där de som tycker om boken kan berätta det och träffas.

Är jag Tranebergs bästa författare?

Första recensionsdag för ”Berg har inga rötter” är 19 april, så jag trodde jag skulle få vänta tills dess med att få någon mer recension än den från Bibliotekstjänst. Men så fick jag höra att M-magasin tipsar om boken i sitt aprilnummer, under rubriken ”M läser – böcker vi tycker om”! Verkligen jättekul, och egentligen inte så konstigt. De måste ju få skriva om min bok i aprilnumret när tidningen bara kommer ut en gång i månaden.

Jag blev jätteglad över hur författaren och recensenten Stig Hansén beskriver min roman. Så glad att jag nu tänjer upphovsrätten till bristningsgränsen och visar upp det han skriver på min blogg. Jag hoppas att inte Hansén och M-magasin misstycker.

Beskrivningar av min bok ger så lätt fel intryck, tycker jag – det låter som om den bara innehåller sjukdom, förfall och andra sorgligheter. Men Hansén antyder det som jag personligen tycker är viktigare: att det är en väldigt känslosam berättelse där det också finns hopp och ljus. Jag och min redaktör blev båda lyckliga över att det fick komma fram.

Ett lustigt sammanträffande är att två av de tre författare som Hansén tipsar om på detta ställe är bosatta i Traneberg – jag och Carl-Johan Vallgren. Och det känns väldigt uppmuntrande att min bok är placerad ovanför Vallgrens ”Havsmannen”. Passa dig, Vallgren! There’s a new sheriff in Traneberg!

Skämt åsido, det finns ingen rangordning på den där listan, och jag inbillar mig inte att jag kan konkurrera med Vallgren. Men det är förstås otroligt glädjande, rentav en ära, att få stå där bredvid en av Sveriges mest framgångsrika och hyllade författare.