Grodslakt: Hur uttrycker man osäkerhet på engelska?

Olika språk är bra på olika saker. Som jag har påpekat tidigare i Projekt Grodslakt kan man lätt drabbas av mindervärdeskomplex när man ser det engelska språkets ordrikedom (någonstans runt 300 000 ord lär det innehålla). Det kan kännas som om jag har afasi ibland när jag famlar efter synonymer som ska motsvara alla engelska ord. Min vän Stephen, en engelskspråkig professor bosatt i Sverige, har dock berättat om en sak som han avundas svenskan. Den tänkte jag skriva om i dag.

Ett område där vi har det väldigt väl förspänt är nämligen ord som uttrycker olika grad av säkerhet på det vi säger. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om de underskattade småorden ”nog”, ”väl” och ”ju”. Som översättare är det viktigt att lägga märke till att de saknas på engelska, och att man där måste använda längre omskrivningar för att uttrycka samma sak. De omskrivningarna bör översättas med de svenska småorden, annars blir resultatet visserligen begripligt, men ack så klumpigt.

Först, motsvarigheten till ”nog”.

När en engelskspråkiga personer vill uttrycka att de inte är riktigt är säkra på något, gör de det oftast med ett tillägg som I think, I suppose eller I guess, antingen före eller efter själva yttrandet:

I guess he’s right.

Clinton is the best candidate, I suppose.

Bara i undantagsfall ska man ersätta de här inskotten med ”jag gissar att”, ”jag antar att” eller liknande, men det är tyvärr väldigt vanligt. Skjut i stället in det praktiska ordet ”nog”:

Han har nog rätt.

Clinton är nog den bästa kandidaten.

”Väl” och ”ju” har en subtilt annorlunda betydelse, där man visserligen uttrycker osäkerhet men framför allt vädjar om medhåll. Engelskan har faktiskt några småord som ibland kan användas till det här, särskilt right och det lilla lätet eh, men de hör mer till talspråket och motsvarar snarare svenskans ”va?”. Särskilt i skrift är det nog ändå vanligast att man använder så kallade tag questions, till exempel:

He has scored a lot of goals, hasn’t he?

You’ll be there, won’t you?

Översätter man de här ”låtsas-frågorna” ord för ord blir resultatet otympligt och onaturligt, som till exempel ”Han har gjort många mål, har han inte?”. Vettigare svenska översättningar av de två meningarna är:

Han har ju gjort många mål.

Du kommer väl?

 

 

Annonser

3 comments on “Grodslakt: Hur uttrycker man osäkerhet på engelska?

  1. Susanne skriver:

    Som vanligt kloka synpunkter på hur man på ett mer idiomatiskt och mindre bokstavligt sätt kan översätta olika engelska ord och uttryck, och jag instämmer i dem.

    Det jag däremot inte instämmer i är påståendet att engelska skulle vara ett särdeles ordrikt språk. Det har framförts tidigare här på bloggen också, men nu känner jag att jag måste protestera.

    I sin bok ”Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk” analyser språkvetaren Mikael Parkvall ett antal vanliga men felaktiga påståenden om språk. Ett av dem är ”Engelska har fler ord än svenska och alla andra språk”. Nu påstår du för all del inte att engelskan har fler ord än alla andra språk, men hur som helst, Parkvall anför bl a att det i praktiken är omöjligt att veta hur många ord ett visst språk har. (Siffran 300.000 för engelska, var kommer den ifrån?)

    Att räkna ord i ordböcker är ett mycket trubbigt instrument, men om man gör det menar Parkvall att med den metoden skulle svenskan i så fall vara mer ordrik än engelskan, eftersom den mest omfattande ordboken över engelska – The Oxford English Dictionary – har ca 200.000 ord, medan SAOB, som när boken skrevs 2009 bara hade hunnit till bokstaven T ändå hade fler ord än 200.000.

    En annan sak som brukar anföras som bevis för engelskans ordrikedom är Shakespears påstått väldiga vokabulär. I verket The Harvard Concordance to Shakespeare anges siffran 29.066 för hans samlade verk, en siffra som tagits fram maskinellt med en metod som har brister. Men hur som helst, Parkvall pekar på att med samma metod tillämpad på Strindbergs samlade verk får man siffran 119 288!

    Jag, liksom Parkvall, misstänker att engelskans påstådda ordrikedom har att göra med att USA är en stormakt (och att det brittiska imperiet har varit det, skulle jag vilja tillägga.) I gångna tider har den tidens mest inflytelserika länders språk ansetts som de mest framstående. Latin på romartiden, sanskrit och arabiska i andra delar av världen, och franska på 1700-talet. Engelska är helt enkelt nutidens högstatusspråk, och det tråkiga är att det finns så många svenskar som hellre använder engelska uttryck än svenska, och så påstår att det inte finns motsvarigheter på svenska fast det gör det. Men om orden inte används så försvinner de så småningom, och den risken finns ju om svenska ord och uttryck ”glöms” och ersätts av engelska.

    • Manne Fagerlind skriver:

      Intressant! Uppgiften om cirka 300 000 ord läste jag för bara ett par dagar sedan i en populärvetenskaplig bok, men det kan förstås vara en spridd myt eller missuppfattning som han bara för vidare, ungefär som att många ”vet” att katolska kyrkan hävdade att jorden var platt innan Columbus seglade till Amerika. Jag minns att det stod i Guinness rekordbok när jag var liten att engelskan var det mest omfångsrika av alla språk, men det är inte heller någon jättebra källa.

      Rent impressionistiskt så blir jag ofta irriterad när jag översätter i huvudet från engelska eftersom jag upplever att de har fler synonymer än svenskan för de allra flesta begrepp. Men det är inget bevis för att språket som helhet har en större vokabulär. Engelskan har dock en längre historia som kulturspråk, fler användare och fler folkvandringar som har berikat språket, så jag tycker att det känns logiskt att det är större av de anledningarna. Men några bevis har jag inte; någon exakt siffra kommer vi aldrig att få. Däremot kan man ofta göra ganska bra uppskattningar av sådant här med hjälp av en så kallad Zipf-distribution, och i boken som jag läste kom författaren fram till siffran 350 000 ord med beräkningar utifrån frekvensdata för de vanligaste orden.

      • Susanne skriver:

        Det där med de många inlånen i engelska språket tar Parkvall också upp – över hälften består av lånord, främst från medeltidsfranska (det är många ord man inte tänker på som kommande från franskan, t ex very, flower, mountain, river, osv), men att ha många lånord är inte alls unikt för engelskan, det finns det många språk som har – svenskan har också över hälften inlånade ord, de flesta från medeltidens lågtyska, och vi tänker inte på dem som tyska, t ex ansikte, betala, bli, dock, osv.

        Själv brukar jag aldrig uppleva det fenomen du beskriver, när jag översätter. Men eftersom engelskan är ett så dominerande världsspråk är det klart det finns vissa termer som är engelska, inte minst från vetenskapen, och som många inte ens bryr sig om att översätta. Samma med en del modeuttryck. Och där är vi tillbaka till det jag skrev sist i min förra kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s