Snöbollar och missunnsamhet

När jag blir missmodig för något som har med ”Berg har inga rötter” att göra, blir jag extra deppig för att jag känner mig så otacksam. Det är ju helt fantastiskt bara att få en roman antagen, och dessutom är det många läsare som verkligen älskar den; flera tycker till och med att det är bland det bästa de läst! Det plågar mig att jag inte bara kan vara nöjd med det, men kanske är det så vi människor funkar, helt enkelt: Det finns alltid något ytterligare att önska sig.

Just det fina mottagandet gav mig ritningarna till ett riktigt luftslott. När Metro och DN uppmärksammade min bok och så många berättade vitt och brett om hur bra de tyckte den var, så var det åtskilliga av dem som sa det som jag också har tänkt: ”Jag undrar om inte det här är början på en lavin!”. Särskilt när DN:s Lotta Olsson skrev så fint om den så hoppades jag att andra tidningar skulle bli nyfikna och haka på, men hittills har det inte hänt. Kanske kom Olssons uppskattande ord lite för sent helt enkelt — bokens nyhetsvärde minskar givetvis för varje dag som går. Om det är en snöboll som kommit i rullning så verkar den tyvärr bestå av tung blötsnö, för den masar sig nerför backen i ganska sakta mak.

Mitt sista desperata hopp om en explosiv succé har byggt på att min bok skulle få ett debutantpris. Detta har gött ännu en dålig sida hos mig: missunnsamhet. Jag läser recensionerna av alla debutböcker (om jag hann skulle jag även läsa böckerna) och blir grinig när de verkar vara bättre än min. Faktum är att även detta hopp nästan helt har slocknat nu, för Sami Saids ”Väldigt sällan fin” tycks vara en bok som alla älskar — säkert även de som delar ut priser. Nu senast var det Lotta Olsson (igen!) som valde den till huvudbok på sin tipssida.

Men på samma sida såg jag något som gjorde mig glad, så glad att den sura avundsjukan lade sig ner och dog. Lotta Olsson rekommenderade även min fina vän Sofia Hallbergs debutroman ”Mina fräknar”, och detta bara någon vecka efter att den släpptes! Eftersom det kommer tidigt så tror jag att det här verkligen kan vara början på en lavin. Kanske kan recensionerna nu börja hagla in på allvar. Och i så fall kommer jag inte att vara avundsjuk, i alla fall inte mycket, för om Sofia får recensioner i alla tidningar, debutantpriser och stora försäljningsframgångar — då skulle det vara helt annorlunda. Det skulle bara vara en underbar tröst för att jag själv inte har fått det.

Annonser

21 comments on “Snöbollar och missunnsamhet

  1. Sofia Hallberg skriver:

    Vackra Manne, du sänder ut så mycket fint att goda saker dras till dig.
    Det är jag helt säker på. Det är bara en fråga om tid. Jag tror på dig och jag vet vad jag pratar om. Jag har ju till och med läst ditt nästa manus och det är (också) väldigt, väldigt bra. Du har gåvan.
    Tack för allt.
    Kram från Sofia

  2. Kära Syster skriver:

    Å du är så ärlig Manne! Tack för att du vågar, du ger en så nyanserad och verklig bild av dig själv, både som människa och författare. Plus att du är rolig.

    /Anna

  3. Annika skriver:

    Modigt Manne att uttrycka vad nog många känner men inte vågar säga. Bra skrivet dessutom.

  4. Nilla skriver:

    Jag ska köpa din bok, bestämde mig nu. Inte för att det gör någon lavin, men ändå.
    Befinner mig själv i den där väntande fasen, då man tror att allt kommer bli så underbart forever after, bara man får det där JA:et. Men det blir det alltså inte, menar du? Fan.

    • Manne Fagerlind skriver:

      Tack Nilla, då var det i alla fall någon mening med detta utbrott av självömkan (förutsatt att du tycker om min bok, vill säga). Usch, nu känner jag att jag drar allas dröm i smutsen. Det är ju underbart att bli antagen och läst – också. Jag har just bestämt att skriva om det i torsdagens inlägg på Debutantbloggen.

      • Nilla skriver:

        🙂
        Hittade för ett tag sedan ditt inlägg på debutantbloggen där du berättar om din antagningsprocess. Om hur du blev inbjuden till förlaget och sedan fick vänta och vänta på besked. Precis DÄR befinner jag mig nu. ‘Mitt’ förlag har lovat mig besked i veckan som kommer, fattar du vad läskigt? Ja, du gör kanske det…
        Ser fram emot ditt inlägg på debutantbloggen. 🙂

      • Manne Fagerlind skriver:

        Jo, jag vet precis hur läskigt det är, men framförallt är det ju väldigt spännande. Lycka till! Och redan innan mitt inlägg vill jag gärna säga att det positiva med att bli antagen *givetvis* överväger. Det är fantastiskt att få vara med om detta. Men mer om det på Debutantbloggen senare.

  5. Marie skriver:

    Följer debutantbloggen och tittar ibland in här. Tyckte det här var ett intressant inlägg. Hur mycket tror du bristen på uppmärksamhet kring din bok (som jag uppfattar är vad du beklagar i det här inlägget) har att göra med att du ges ut på ett förlag som normalt förknippas med ”underhållningslitteratur”? Jag vill minnas att det var så du själv beskrev situationen i ett annat inlägg.
    Jag har inte läst vare sig din bok eller Sami Saids, men för mig tycks det inte som att det är innehållet i sig som skapar uppmärksamhet, utan helt andra faktorer. Är det inte snarare så att om man ges ut på Natur & Kultur (som Said) eller på ett ”imprint” inom någon av de två andra stora förlagsgrupperna så är chansen ganska stor att man lyfts fram i medierna? En medialt gångbar bakgrund underlättar väl också. Vad tror du? Ligger det något i det här?

    Och, en annan tanke, böcker kan väl för all del nå ut till läsarna utan hjälp av traditionella medier (via bokbloggar och word-of-mouth), men gäller det kanske mer genrelitteratur?

    • Manne Fagerlind skriver:

      Jo, jag är ganska säker på att du har rätt: jag hade fått fler klassiska tidningsrecensioner om jag hade legat på Natur & Kultur (för att inte tala om Bonniers). Ibland tänker jag magsurt att journalisterna är lite snobbiga som drar sig för att ta i en roman från ett mindre ”fint” förlag och kolla om det kanske kan vara något ändå. Men kanske är det inte det som är orsaken. Kanske är det bara en sådan genväg som vi alla tar i jobbet: man hinner inte kolla upp allt utan låter sig styras av sina tidigare erfarenheter.

      • Linda O skriver:

        Tycker tvärtom att det är roligt att Damm breddar sig och även ger ut böcker med allvarligare budskap som din. Men ja, förlag verkar vara viktigt. Synd, då det säger lite om bokens kvalitet.

      • Manne Fagerlind skriver:

        Håller med! Och Sofias bok är också mer litterär, mer allvarlig, men samtidigt underhållande (precis som min, tycker jag). Kanske kan vi i alla fall bidra till att recensenterna får en mer nyanserad bild av Damm i framtiden.

        Damm har dock gett ut allvarliga böcker förr, som Bodil Sjöströms ”Route 66 går till Trollhättan”, så lite snett känns det.

  6. […] dags att bli hyllad, älskad och tänker att “alla” kommer att ringa – om detta bloggade Manne häromdagen. Otroligt bra beskrivet. Återigen, så otacksamt detta att vara […]

  7. Sen då? skriver:

    […] Manne Fagerlind skriver om detta, och Pernilla Alm. Kategori: Okategoriserade Skriv en kommentar eller […]

  8. […] söndags skrev jag på min egen blogg om de svarta känslor som ibland infinner sig, fastän jag bara borde vara lycklig över att få […]

  9. […] en vecka sedan skrev jag ett ganska deppigt inlägg här på bloggen, där jag bland annat gnällde lite över att “Berg har inga rötter” inte fått så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s