Jag älskar att skriva skönlitteratur, har alltid gjort det, men ibland undrar jag trots det om jag ska fortsätta att vara författare.
På flera sätt är jag ändå så illa lämpad för det här yrket. Jag är otålig och rastlös och blir ofta galen på hur långsam bokbranschen är; jag tycker om att ha sällskap och kan bli enormt lappsjuk när jag sitter och skriver, särskilt då det går lite trögt; jag gillar inte alls att marknadsföra mig själv och mina böcker (något jag tog upp i det här inlägget). Och sist men inte minst är jag väldigt känslig. Det är en tillgång när man skriver skönlitteratur – det gör det lättare att leva sig in i romanfigurerna – men blir en belastning när det man har skrivit ska bedömas.
För ett par veckor sedan erkände jag i ett gästinlägg på bokcirklar.se att jag inte en enda gång hade googlat ”mina drömmars land recension”. Nå, efter det tog jag mig i alla fall i kragen och sökte lite på nätet, och jag hittade faktiskt några fler fina recensioner. Därför har jag nu gjort i ordning en recensionssida för Mina drömmars land.
Om ni känner till några recensioner som jag inte har med på sidan så får ni gärna tipsa mig om dem. I alla fall om recensionerna är fina.
Manne Fagerlinds blogg 
Väntetiderna är ju svårt att göra nåt åt. Noveller kanske går snabbare att omsätta om du vill att nåt händer ”i väntan på”.
Lappsjukan borde man kunna fixa åtminstone delvis. Kan du boka skrivträff med nån annan skrivare, så bestämmer ni paustid för kaffe / lunch och textsnack? Eller ha som mål att boka in x lunchträffar / fika i veckan?
Någon tipsade om att man skulle låtsas vara nån annan när man marknadsförde sig. Spela rollen av den pratglade bilförsäljaren X eller den övertygande entreprenören Y. Då kommer inlevelsen till nytta 🙂
(Med risk för att leverera ”lösningar” när du mest behöver förståelse…)
Ja, det här är typiskt när män och kvinnor kommunicerar. Mannen vill bara att någon ska lyssna, och kvinnan kommer med lösningar!
Allvarligt talat, jag skriver ju bara några timmar i veckan egentligen, så ensamheten borde inte vara något problem. Men om jag då känner mig lite nerstämd av någon anledning så slår lappsjukan ofta till och jag blir frestad att åka till jobbet i stället.
Jag har faktiskt tänkt på att slå mig på noveller ibland när den långdragna utgivningsprocessen går mig på nerverna.
Attans att man ramlar in i könsrollerna hela tiden 😉
Inte lätt det där. Jag grubblar själv på det där med hur jag vill ha det i framtiden. Även om skrivandet betyder väldigt mycket för mitt välbefinnande så är det inte allt här i livet. Jag hoppas att du hittar en balans som du kan stå ut med så småningom.
Ska man skriva en hel bok krävs det alltid uppoffringar. Jag tror att det trots allt är mödan värt, och att jag kommer att fortsätta skriva.
Hej!
Jag håller just på med att läsa Mina drömmars land. Det tog lång tid innan min bokhandel tog hem den. Ibland går det trögt:)
Själv lämnade jag mitt forna hemland (Iran) när jag var 16 år gammal och kom till Sverige alldeles själv. Så här långt som jag läst boken, känner jag mycket av det igen. Ensamheten, uppgivenheten och öm som hoppet och öm som förtvivlan. Allt i samma paket.
Ska fortsätta läsa den klart innan jag uttalar mig om boken men jag är så glad att någon tar upp frågan om det underjordiska livet i Sverige. Om vi vågar och skrapar på ytan kommer ve se mycket av det outtalade i vårt sköna Sverige.
Du, Manne har vågat att göra det och jag hoppas att det finna flera som du.
Lycka till med framtida arbetet!
Hori
Tack Hori! Roligt att du gillar boken (så här långt i alla fall).
Hej och tack för ditt svar som fick mig att komma ihåg å skriva min kommentar nu när har läst klart boken!
Boken var bra skriven och till och från kunde det vara mina egna ord och på sina ställen var alldeles för långt bort från min och många med mig, verklighet. Som ensamkommande barn händer det en på miljon att hamna hos en rik familj. För mig kändes den delen som rena rama drömmen, producerat i någon kammare.
Fick jag önska, skulle jag vilja önska att du med den begåvningen med pennan, borde ha skrivit en biografi. Det finns tusentals människor ( jag själv en av de) som kunde återge en självupplevt berättelse för dig. Det borde inte vara roman det här. Nej det borde komma från min (som endast ett exempel) verklighet.
Tyvärr har inte alla din förmåga att ta till pennan!
Boken var ett nöje att läsa! Stort tack!
Hej igen! Naturligtvis är det otroligt osannolikt att Joseph hamnar hos en av de rikaste familjerna i Sverige, men jag ville inte beskriva något typiskt fall utan använda kontrasten ganska medvetet. Det är inte alla som uppskattar det, även om många gör det. Tack ändå för dina fina ord!