Två riktigt fina recensioner

Efter att Metro och Tara rekommenderade mina böcker har det varit ganska lugnt på recensionsfronten, men ytterligare två recensioner har i alla fall dykt upp.

Den 23 januari skrev Arbetarbladet en recension (ej tillgänglig på nätet) som i huvudsak är entusiastisk. Recensenten kallar Mina drömmars land ”en roman med stark samtidsskänsla”, menar att den påminner om Louise Boije af Gennäs romansvit om 00-talet, och avslutar (efter invändningar mot romanens struktur) med en tydlig läsrekommendation:

”… bristerna är inte så stora att jag vill avråda från en författare som faktiskt är mer intresserad av att se sig omkring än av att älta sin egen existens.”

Nu i lördags kom fler och ännu finare ord om min roman, då författaren Josefine Lindén, som i vår debuterar med romanen Tiden går så långsamt när man tittar på den, recenserade den på dagensbok.com och gav den betyget 8 av 10. Det gjorde mig förstås väldigt glad.

Screen Shot 2014-02-02 at 9.58.10 PM

Annonser

4 comments on “Två riktigt fina recensioner

  1. Marie skriver:

    Hej, jag vill bara klampa in här med en fråga som dök upp efter att jag läst Arbetarbladets recension (den finns på nätet).

    Arbetarbladet skriver ”…med en stil som hör hemma i gränslandet mellan underhållningslitteraturen och den mer ambitiösa prosan…”. Jag undrar lite var kritikern drar den gränsen? Kan man så självklart avgöra vad som är det ena och vad som är det andra?

    Jag vill minnas att jag ställde en fråga på samma tema till dig på Debutantbloggen och som i korthet handlade om huruvida man blir inplacerad i ett visst fack när man ges ut på ett visst förlag.

    Hur ser du själv på det här? Skriver du medvetet så att du kan genreplaceras i ”underhållningslitteraturen”?

    Jag läste nyligen en anmälan av en helt annan bok, där kritikern lite syrligt pekade på att det finns en del genvägar man kan ta för att betraktas som ”höglitterär” och att just den här debutanten hade utnyttjat dem.

    Jag tycker det här är intressanta frågor, så det skulle vara kul att höra hur du ser på det.

  2. Manne Fagerlind skriver:

    Hej Marie!

    Ursäkta sent svar, men jag ville vänta tills jag hade tid att svara ordentligt.

    Innan jag svarar vill jag varna dem som blir nyfikna på Arbetarbladets recension för väldigt många spoilers! Jag hoppas att alla som eventuellt tänker läsa min bok kan nöja sig med mitt referat tills de har läst klart. De kommer att uppskatta min bok mer om de gör det.

    Så, nu var det gjort. Över till mitt svar:

    Det finns förstås ingen tydlig gräns, men det är definitivt så att man står inför ett val som författare. Antingen prioriterar man att vara originell, kanske rentav nyskapande, i sitt språk, eller så försöker man skriva ganska rättframt. Gör man det första valet är det mycket större chans att tidningsrecensenter blir förtjusta, men å andra sidan stänger man många läsare ute.

    I dagens Sverige tycker jag att man håller för hårt på gränsen mellan underhållningslitteratur och ”höglitteratur”, att det blir ett självändamål att böcker ska vara svårtillgängliga. Det har inte alltid varit så: Hjalmar Söderberg och Selma Lagerlöf skrev t.ex. väldigt lättläst och underhållande utan att deras böcker omedelbart stämplades som lättviktiga. I den anglosaxiska världen verkar det också vara mer OK att skriva lättläst och underhållande, tycker jag.

    Jag bloggade om just detta för några månader sedan: https://mannefagerlind.wordpress.com/2013/12/02/varldens-basta-bok-och-att-skriva-for-underhallande/

    Jag har valt att skriva ganska rakt och enkelt i mina två första romaner, bland annat för att jag tycker att jag har något att säga med dem och det är viktigare för mig än att jag blir hyllad för min originella prosa. Samtidigt är jag för mycket språk- och litteraturnörd för att kunna låta bli att leka med språket, och ibland använda ord som inte ens finns i en vanlig ordbok, särskilt i ”Berg har inga rötter” (där berättaren är en högt bildad 66-årig humanist). Ändå har faktiskt 14-åringar läst den med behållning, och den har använts med mycket stor framgång i undervisningen på ett vårdgymnasium, trots att eleverna som då tvingades läsa den inte brukade läsa romaner överhuvudtaget. Det är jag lite stolt över.

    Det hade nämligen varit betydligt lättare för mig att skriva boken ”höglitterärt”, och då kanske ha haft större chans att bli hyllad av tidningsrecensenter. Jag vet precis hur jag skulle ha gjort det, och jag är inte så säker på att de skulle ha genomskådat baktanken. När ett par medicinstudenter skrev ihop en diktsamling på en kväll, som ett practical joke, fick den till exempel en del fin kritik: http://sv.wikipedia.org/wiki/Camera_obscura_(bok).

    Min tredje roman är än så länge lite knepigare skriven (vi får se hur den ser ut efter redigeringen). Men jag vill fortfarande inte göra den knepigare för sakens egen skull; det måste finnas en mening med det.

    • Marie skriver:

      Tack för ditt intressanta svar! Min föreställning har alltid varit att man har den språkliga verktygslåda man har. Denna verktygslåda kan för all del byggas ut, men jag har aldrig tänkt att en författare medvetet väljer vilken språklig nivå han eller hon lägger sig på.

      • Manne Fagerlind skriver:

        Det är nog ganska olika hur bred repertoar man har som författare. Vissa författare skriver ju alltid på precis samma sätt, och det kan bero på att de inte har förmågan att variera sig, men också vara ett medvetet val.

        Sedan ska man inte ska variera sig in absurdum: man bör vara trogen sin författarröst. Jag tror att jag skulle klara att skriva en bok i samma stil som Jens Lapidus, men då skulle det antingen bli en parodi eller en pastisch.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s