Egentligen är det helt onödigt att så här mot slutet av dagen efter blogga om releasefesten för Susanne Bolls ”Det enda rätta”. Så många andra har redan rapporterat därifrån, som till exempel Simona Arnstedt och Åsa Hellberg. Men jag känner ändå att jag vill fira fina Susanne lite även idag.
Releasefester är rätt mycket som bröllop, särskilt när det som denna gång är en debutant som firar: det är alltid så mycket glädje, och man blir rörd, särskilt när man själv har upplevt känslan av att debutera. Jag tror dock aldrig att jag har sett en så glädjestrålande debutant som Susanne. Hon har kämpat så målmedvetet och länge för att komma dit. Den enda som verkade gladare var hennes dotter, när Susanne tackade sin familj (”det är OSS som mamma tackar!”).
Även i övrigt var det en härlig tillställning. Så många trevliga människor, en så fin stämning – och så Utsikten med stort U. Till och med min sugiga mobilkamera lyckades ta ett snyggt kort av den:
En bok fick jag med mig också, med rolig dedikation: ”Till min KOLLEGA Manne och namne med MIN Manne”.
En av huvudpersonerna heter nämligen Manne. Ärligt talat känns det lite surrealistiskt att läsa om Manne, särskilt som även hans fru har samma namn som min!
Nu hinner jag inte blogga mer; jag har ju en spännande bok att krypa till kojs med. Ni får hålla till godo med en snygga bild som jag har snott från en annan nydebuterad författare, nämligen Annika Estassy.
Annika Estassy, jag och Boken!
Manne Fagerlinds blogg 
Haha, jag var sen på tåget, men nu har jag också bloggat, såhär kvällen efter kvällen som var:)
/Anna
Kul med releasefest, och kul att jag hann prata lite med dig också.
Det var så fint att ha dig med! Kram!
Nöjet var helt på min sida.