Hållit min första skrivarkurs

Min arbetsgivare, konsultbolaget HiQ, har en kursverksamhet som kallas HiCollege. De flesta kurser som man erbjuder är arbetsrelaterade, men det finns även sådana som man går bara för nöjes skull. För några veckor sedan höll jag därför en skrivarkurs på HiQ:s kontor i centrala Stockholm. Utsikten därifrån går inte av för hackor:

Lite osäker var jag inför kursstarten. Visserligen kan jag skriva och har jobbat en del som lärare, men jag hade ingen erfarenhet av skrivarkurser. Jag har inte ens gått en skrivarkurs, än mindre hållit en. En annan utmaning var att vi bara hade två kvällar till vårt förfogande. Men faktum är att den blev lyckad: folk verkade inspirerade efteråt, och snittbetyget i utvärderingen blev 4,8 av 5. Därför tänkte jag berätta lite om upplägget — kanske kan någon ha nytta av det.

Till båda kurstillfällena tvingade jag samtliga deltagare att skriva en text på 2-10 sidor och läsa alla de andras texter. Alla verkade tycka att det var otäckt, men så här i efterhand håller de nog med mig om att det var givande både att få och ge kommentarer på texterna. Flera tänker faktiskt fortsätta att byta texter med varandra i framtiden. Dessutom gav det mig konkreta exempel till de teoretiska delarna av kursen.

Det första tillfället ägnade jag mest åt tips för hur man kommer igång och börjar producera. Jag tog fasta på en sak som Elizabeth George säger i den utmärkta skrivhandboken Write away: att man gör klokt i att börja med sina karaktärer. Jag lyckades klämma in två korta övningar på temat (att hitta på bra övningar var annars det allra svåraste, eftersom vi hade så lite tid att spela med): jag berättade mycket kort om en kvinna och lät sedan deltagarna fantisera i fem minuter om henne, och därefter beskrev jag en situation som hon hamnar i och bad dem fundera på hur hennes personlighet och egenskaper skulle manifestera sig i den situationen. Jag pratade om hur viktigt det är med konflikt, men att konflikt bara betyder att en person vill något men att det finns ett hinder — många verkar tror att det måste handla om våld eller gräl. En tredje viktig sak som jag pratade om var hur man skapar framåtrörelse i en text. Som någon har sagt gäller det bara att varje del av texten måste ställa en fråga som man vill ha svar på. Vi tittade på några inledningar ur världslitteraturen och diskuterade varför de fungerar så bra.

Vid det andra tillfället pratade jag en hel del om redigering, i vid mening. Om man nu har skrivit något, hur får man det att bli så bra som möjligt? Jag rekommenderade deltagarna att skilja på skrivprocessen och redigeringsprocessen, att försöka flödesskriva om det går och inte stanna upp och slipa när man är ”i zonen”. Ett citat som jag gillar och som jag skickade med dem är ”Write drunk — edit sober”. Tillsammans tittade vi på en text som innehöll en del vanliga svagheter och funderade på hur man kunde göra den bättre. Jag pratade om hur mycket i redigeringen, även den man gör i sin ensamhet, handlar om att ta bort det som är överflödigt (”Kill your darlings!”) och var taskig nog att peka på exempel i deras texter. Som tur var verkade de inte ta alltför illa upp.

Slutligen skickade jag med några inspirerande ord, men gav också det kanske viktigaste rådet av alla: att skriva för att det är lustfyllt och inte för att man drömmer om att bli utgiven. Då blir tiden man lägger ner aldrig bortkastad, och dessutom tror jag att texten blir bättre.