Beskedet kom väldigt överraskande. Jag hade precis fått se det underbara omslaget av Maria Sundberg och fått en skjuts av inspiration till redigeringsarbetet, och med bara fyra månader kvar till den planerade utgivningen började jag nästan räkna dagarna. Nu blev dagarna i ett slag så många att jag inte orkar hålla reda på dem, för utgivningen av ”Mina drömmars land” har flyttats till början av nästa år.
Först blev jag inte bara arg och ledsen, utan också orolig. Hade förlaget blivit osäkra på om de ville ge ut min roman, eller hade den blivit nerprioriterad på något sätt? Jag skrev ett väldigt obalanserat mail till min redaktör, men som tur var tog hon det på rätt sätt, ringde genast upp mig och förklarade allting så pedagogiskt att till och med jag fattade att jag måste lugna ner mig.
Saken är den att bokbranschen precis har ändrat på sina rutiner. Tidigare fanns det fyra utgivningsperioder, som kallas ”resor”, men nu har man slagit ihop resa tre och fyra, så att hela hösten blir en enda period. Det ändrar arbetsbelastningen över året och förskjuter alla datum, och marknadsfolket på förlaget måste börja sälja in höstens böcker redan nu.
Kruxet är att mitt manuset inte är färdigredigerat än. Vi kanske kommer att ha ett som duger att läsa om några veckor, men det är några veckor för sent. Ändringen är för bokens bästa: min redaktör vill att säljarna ska känna samma entusiasm för den som de gjorde för ”Berg har inga rötter”, när de ska prata med inköparna. Därför är det dumt att chansa och ge dem en sämre version att läsa.
Allt det här borde jag ha fått veta tidigare, men på grund av flera olyckliga omständigheter trillade det mellan stolarna. Nu försöker jag se fördelar med förseningen. Tiden efter nyår är en lugnare utgivningsperiod än hösten, med mindre knivskarp konkurrens. De flesta tycker väldigt mycket om min debut, så förhoppningsvis ökar suget efter ”Mina drömmars land” ju fler som har läst den.
Ändå känns det fortfarande mest av allt trist att behöva vänta minst fem månader längre än jag trott, särskilt som jag vet att många redan längtar efter min nästa roman. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det. Fan tro’t.
Manne Fagerlinds blogg 
Åh Manne, jag är med dig i dina känslor. Men, din bok kommer bli ännu bättre av den tid du nu får.
Tack snälla Bodil. Jag har accepterat faktum nu och ska försöka göra det bästa av det, och utnyttja den extra tiden. Vi ska vara klara med manuset till sommaren i alla fall.
Jag fick höra detta med förändrade utgivningsperioder för ett par veckor sedan. Förstår mycket väl din besvikelse – jag gissar att inte bara du påverkas av de nya perioderna och att förlagen fått ta emot ett antal besvikna mejl.
Förstår att det känns trist just nu, men (varning, klyscha) ändrade planer leder ofta till att det blir ännu bättre. Dessutom har jag ju tjuvläst och vet att det blir en eminent bok som är värd att vänta på. Kram!
Tack Jenny! Det känns väldigt uppmuntrande att du tycker så mycket om den redan i dess nuvarande skick. Bättre ska den bli. Kram!
Klart jag väntar! Otåligt, visst. Men ser fortfarande mycket fram emot din bok. På det här viset blir uppehållet till trean kanske inte lika långt? 🙂
/Anna
Man kan ju alltid hoppas på en kortare utgivningscykel nästa gång. Men framför allt att Mina drömmars land är ”worth waiting for”.
Jag förstår att du blev både arg och ledsen. Som tur är finns det goda skäl att skjuta på utgivningen. Och jag kan vänta =). Har föresten köpt Amerikanska gudar av Neil Gaiman. Visst har du läst den? Har för mig att du tyckte den var bra. Jag ska börja läsa den i helgen efter att jag läst klart nuvarande läsprojekt.
Det är nog jobbigare för mig att vänta. Men så är det nu en gång i den här världen: man får vänta, vänta och vänta …
Glömde svara på din andra fråga. Ja, jag har läst Amerikanska gudar och tyckte den var bra, men blev inte riktigt så begeistrad som många andra.
Tack Manne! Då ska jag ta med en reservbok på semestern som jag vet är bra. Just nu har jag inget tålamod alls om boken inte fångar mig från första stund :-). Åtminstone inte när jag ligger vid poolen under solen och vill må gott :D.
Tålamodet ökar med ålder, gud ske lov. Jag kan se hur mina barnbarn i olika åldrar får mer och mer tålamod, den äldsta, 17 år, behöver inte ha något att genast han stiger innanför dörren hos oss, han vänta på maten och inte som förr ta en macka innan maten. Det blir också lättare med åren att godta att det man förväntat sig blir på ett annat sätt. Även om du kanske i mina ögon är ung så borde du nästan ha en pensionärs tålamod, eller?
Jag är tålmodigare än när jag var tjugofem, vilket också gör att jag kan skriva bättre än då, men jag är fortfarande alldeles för otålig.