I dag är jag lite hungrig

I dag är det Askonsdagen, och därför är jag lite hungrig. För oss katoliker är det nämligen inte bara fastans första dag utan också en av årets två faste- och abstinensdagar. Att man fastar innebär att man bara äter ett fullständigt mål mat, så jag har gått runt hela dagen på en halv sharonfrukt och en knäckemacka. Abstinens har ingenting med drogavvänjning att göra: på en abstinensdag avstår man helt enkelt från kött. I kväll blir det följaktligen ost- och spenatsås till pastan.

Fastedagar började jag med redan för tjugo år sedan. På den tiden hade jag visserligen förlorat min ateistiska barnatro eftersom jag hade läst lite för mycket modern fysik, men jag var inte kristen, bara en slags motvillig frilansande monoteist. Jag utforskade katolska seder och riter bara för att min tjej hade bestämt sig för att konvertera. I dag är hon min fru och vi är båda katoliker. Så kan det gå.

Fastan gick direkt in i själen på mig; detta att frivilligt avstå från att äta sig mätt öppnade en dörr som jag sedan inte har velat stänga. Ja, jag vet att det låter lite ätstört, men vi gör det ju bara några enstaka dagar, och för en läckergom som jag är det nog enbart nyttigt. Det hjälper mig bland annat att få en lite friare inställning till mina impulser, särskilt när de kommer utifrån (visste ni att vi utsätts för över 3000 reklambudskap om dagen?). Men det handlar också om att två dagar om året känna på hur det är att vara hungrig och få större medkänsla med de många miljoner människor som tvingas vara det. Varje dag.

En anledning till att jag till sist blev utövande katolik är just att så mycket i kyrkan är kroppsligt. Fastan, knäfallen, de gregorianska melodierna, askkorset som ritas i pannan i Askonsdagens mässa … Andligheten vågar ta fysisk gestalt; hela kroppssjälen får vara med. Det ofattbara i tillvaron blir konkret men förblir ändå ett mysterium. Och jag får vila i det.

Annonser

6 comments on “I dag är jag lite hungrig

  1. Jenny Forsberg skriver:

    Du skriver så bra att du nästan får mig – som till vardags är en inbiten ateist – att bli religiös!

  2. Kära Syster skriver:

    Vilken fin inblick i vad jag tolkar som det allra mest privata. Håller med om effekterna av att fasta, men det var väldigt länge sedan jag gjorde det.

    /Anna

  3. Vilse skriver:

    Jag sitter här förundrad. Vad vackert skrivet, andligheten tar fysisk gestalt. Min hälsa tillåter inte fasta längre, men det har en fantastisk effekt på det andliga livet.

    Vad lustigt. Min kristna tro är bland det viktigaste jag har, förstår dig till fullo.

    • Manne Fagerlind skriver:

      Där ser man! Då har vi det gemensamt också.

      Här i Sverige finns det så mycket fördomar mot troende att jag i vissa lägen drar mig för att ”komma ut” som kristen. Folk tror gärna att man som troende (ja, det räcker med att tro på Gud) är kreationist och allmänt vetenskapsfientlig och förmodligen allmänt dum i huvudet. Lustigt nog ”vet” väldigt många också att Gud inte finns, hur nu det är möjligt.

      Tråkigt med din hälsa — hoppas att du inte har så mycket problem med den när du bara äter ordentligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s