En liten rast på vägen mot Romanen

Nu har jag levererat första utkastet av min nya roman till Damm förlag. Det känns skönt men också lite otäckt, för det är mycket i den som jag inte är nöjd med än. Tvärtom fick jag mot slutet en obehaglig känsla av att det här inte alls är så starkt och lovande som jag har velat tro, att vissa delar är byggda på lös kvicksand. Men känslor är opålitliga, särskilt när man har brist på både distans och ork.

Lite nervös är jag faktiskt. Med något enstaka undantag har jag aldrig släppt in någon i en text så här tidigt (och minst av allt en skicklig redaktör!). Jag har skrivit många tusen ord den senaste månaden och hann bara slipa en aning på dem, och på helheten, innan jag skickade in. Ändå tror jag det var rätt att lämna ifrån mig manuset nu. Jag är trött inte bara på min egen text utan på text i största allmänhet. Det känns knappt ens lockande att läsa böcker, än mindre att skriva, men när min nya redaktör återkommer med synpunkter hoppas jag att det har börjat klia i fingrarna.

Tills dess tänker jag njuta av ledigheten. Förhoppningsvis göra en del av de saker jag inte har hunnit med nu under slutspurten — skriva lite musik, göra något trevligt med min fru, kanske rentav spela lite datorspel. När jag känner hur avstressad jag redan blivit kan jag inte låta bli att undra varför jag envisas med skrivandet, varför jag inte nöjer mig med att bara ha ett krävande jobb. Är det verkligen värt det? Men jag tror att det är precis som för vännen Pernilla Alm, som skrev klokt om det på Debutantbloggen: jag skulle helt enkelt bli olycklig annars.

Annonser

4 comments on “En liten rast på vägen mot Romanen

  1. Björn Carheden skriver:

    Det är precis detta som skulle drabba mig om jag inte lät bli att börja skriva. Men du är smittad och det är som herpes, det är ett virus som ligger vilande och så plötsligt får utbrott. Du och Pernilaa har nästan smittat mig.

  2. Carola skriver:

    Njuter också av ledigheten just nu efter att ha skrivit klart. Känner så himla väl igen mig att delar av manuset kanske inte är optimalt även om jag har gått igenom det mycket noggrant. Varje scen har jag granskat på millimetern och då tyckt att det varit okej – ändå spelar känslorna mig ett spratt och tvivlet tar sig ton. Har lärt mig att det är så här det är att skriva. Jag håller tummarna för dig att du får feedback som väcker idéer och lust att skriva om det som krävs. Oftast är det inte så illa som Jante vill ge sken av :-). Lycka till Manne <3!

    • Manne Fagerlind skriver:

      Jag har absolut inte putsat allt till perfektion, utan mycket är ganska (eller totalt) obearbetat. Det är en lyx jag kan unna mig eftersom detta är den andra boken: jag är ju redan ”inne”. Men tids nog blir det säkert bra, det tror jag faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s