Hjälp mig hitta mina böcker!

Igår framträdde jag på Ann Ljungbergs skrivmingel på Café Rost i Stockholm. Jag hade med mig en ryggsäck full med ex av ”Berg har inga rötter” om någon skulle vilja köpa. Men när jag skulle plocka fram böckerna upptäckte jag att ryggsäcken var borta!

Inte nog med att jag inte kunde sälja några böcker igår — på fredag ska jag gästa kulturcentret Multeum i Strängnäs, och det kan bli så att jag inte kan få med mig några böcker dit heller, fastän jag vet att vissa som kommer vill köpa signerade ex. Det känns otroligt trist.

Förhoppningsvis är ryggsäcken inte stulen. Någon kan ju mycket väl ha råkat ta med den. Så om du var på minglet igår eller känner någon som var det, snälla hjälp mig kolla om det är så.

Om ryggsäcken å andra sidan är stulen, så är det väl ganska troligt att tjuven bara plundrade den på allt som är lätt att avyttra (tyvärr ingår nog inte min bok i den kategorin) och sedan dumpade den någonstans i närheten. Så om du rör dig ute på Söder, särskilt i närheten av Zinkensdamm och Wollmar Yxkullsgatan, håll gärna ögonen öppna. Ryggsäcken är svart och ganska liten med vitt tryck och texten JFokus 2012 på.

EDIT: Hurra! Ryggsäcken är återfunnen. Det dröjde lite, men till sist hörde en person av sig och berättade att hon hade den. Genast började jag lita lite mer på mänskligheten igen. Tack ändå alla ni som delade ut länk till det här blogginlägget.

Annonser

Lärare förtjänar att hyllas

I några omgångar har jag arbetat som lärare. Nu när jag inte gör det plågas jag ibland av dåligt samvete för att jag inte fortsatte på den banan. Jag tror att jag har det som krävs, i alla fall till stor del: jag kan mycket om en del ämnen, tycker om folk (inte minst barn) och är inte blygd eller försagd som så många andra belästa typer.

Att jag ändå har hittat en annan försörjning beror delvis på att jag är så känslig. Efter en bra lektion tyckte jag att jag hade världens bästa jobb, men efter en dålig blev jag alltid helt knäckt. Och blotta tanken på att ta farväl av barn som man haft varje dag i tre år eller mer — herregud, jag skulle inte hämta mig på hela sommarlovet! Det var jobbigt nog efter bara en termin. Men egentligen tycker jag att jag borde försöka igen.

Jag tror att de flesta av oss gärna tar åt oss äran själva när vi lyckas med något, när vi till exempel klarar oss bra på jobbet. Men hur mycket av den prestationen beror enbart på våra egna insatser? Hur hade vi klarat oss om vi inte hade haft skolor där vi kunnat lära oss saker, och lärare som slitit hund för att försöka få in lite vett och kunskaper i våra motsträviga hjärnor?

Våra lärare förtjänar att hyllas, särskilt som de får så lite respekt och uppskattning och så låga löner trots att de har ett av världens viktigaste arbeten. Därför blev jag så glad över den nya webbplatsenLärarhyllningen, där vi alla kan hylla lärare som betytt mycket för oss. Gå in där redan idag och lägg upp en hyllning! Kanske får din lärare veta det och blir glad, men jag tror att de flesta lärare blir uppmuntrade även när andra lärare uppmärksammas på detta sätt.

Själv valde jag att hylla min gamle svensklärare från högstadiet, Lennart ”Figge” Berg. Jag har alltid insett hur mycket han betydde för mig, men har tänkt särskilt mycket på det under året som gått, då jag har debuterat som romanförfattare. Jag är långt ifrån säker på att det skulle ha blivit någon roman om jag inte hade haft Figge i svenska.

Men han är bara en av många lärare som jag är tacksam mot. Jag har haft många duktiga lärare, men även de som inte lyckades riktigt lika bra gjorde nästan alltid sitt bästa, jobbade och slet för vår skull. Därför förtjänar de också att hyllas. Kanske gör även dina det?

Nu finns Berg har inga rötter som pocket

Jag har bloggat om det förut, men nu har det hänt: ”Berg har inga rötter” har kommit ut i pocket. Sedan en vecka har den funnits att köpa på bl.a. Bokus, Adlibris och CDON.com, och nu börjar den komma ut i boklådorna. Igår tog en kompis den här bilden på Akademibokhandeln i Stockholm:

Det är förstås jätteroligt att min bok kommer ut som pocket. Många köper ju inte inbundna böcker alls, och även de som gör det tvekar ofta inför en okänd debutant. Förhoppningsvis vågar de chansa nu — boken har ju ändå fått väldigt fin kritik, och en liten del av den finns tryckt i pocketen.

Något jag hoppas lite extra på är bokcirklar. Jag tror att min bok fungerar alldeles utmärkt som bokcirkelbok eftersom folk läser den på så olika sätt. I de cirklar jag har hört talas om har diskussionens vågor gått höga när min bok har tagits upp. Men framför allt hoppas jag förstås att många ska läsa boken, även om de gör det på egen hand.