Tosca – en riktig operaupplevelse

I onsdags var jag och min fru på Operan i Stockholm och såg Tosca, och ända sedan dess har jag tänkt att jag borde skriva ett blogginlägg om det. Kanske hade det runnit ut i sanden, om jag inte råkat se i dagens tidning att uppsättningen bara kommer att ges tre gånger till. Då måste jag ju bara tipsa om den.

Jag är inte någon riktig operakille. Även om jag lyssnar en del på operamusik är gångerna då jag faktiskt har kommit iväg till Operan ganska lätt räknade. Jag hade faktiskt inte ens hört Tosca innan vi fick biljetter till den! Som en liten förberedelse lyssnade jag på operan på Spotify och blev inte så väldigt begeistrad. Det fanns en del fina nummer men också mycket som kändes som transportsträckor. Men när vi sedan såg föreställningen blev det uppenbart att det är just scenmusik. Med ens fungerade musiken fantastiskt bra. Historien, det visuella (fina kläder och otroligt maffiga scenbyggen) och Puccinis musik med alla sina ledmotiv smälte ihop till en helhet som bar på ett helt annat sätt. Det var verkligen intressant vilken skillnad det gjorde. Jag som bara skriver blev med ens lite avundsjuk på vad man kan göra med ett allkonstverk, som en opera eller en film.


Foto: Operan

I den helheten fanns det några delar som jag gärna vill framhålla lite extra. Tenoren Thiago Arancam gjorde den manliga huvudpersonen Cavaradossi så väldigt fint med sin varma röst, som ändå aldrig förlorade skärpan, och en väldigt otvungen frasering — allt han sjöng lät på något vis så självklart. Personligen var jag inte riktigt lika imponerad av Lena Nordin i rollen som Tosca (hon har annars fått mycket beröm); ibland tyckte jag att hon verkade lite okoncentrerad. Men hela föreställningens höjdpunkt var när hon sjöng Maria Callas paradnummer Vissi d’arte. En sådan närvaro och intensitet, en sådan ljuvlig klang i hennes röst! Applåderna rev nästan ner loss stuckaturen ur taket, och inte ett öga var torrt. I alla fall inte mina två (till och med nu blir jag tårögd när jag tänker tillbaks på det).


Thiago Arancam som Cavaradossi. Foto: Operan

Så om ni läser detta, gillar opera och bor i stockholmstrakten, försök att få biljetter till Tosca innan det är för sent. En liten varning, om ni är lika obildade som jag och inte redan vet det: Tosca är egentligen en ganska snaskig melodram (vissa kallar den tydligen ”that shabby little shocker”). Men jag älskade den här föreställningen ändå.

En annan gång ska jag berätta om min favoritopera, Tjajkovskijs Eugene Onegin, och när jag såg den för ett antal år sedan. Det var mitt livs allra största operaupplevelse.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s