Mina fina författarkompisar

Jag var tolv år när jag kom på att jag ville bli författare. Att det tog trettio år berodde nog bland annat på att jag också i olika omgångar ville bli konsertpianist, filmregissör, popmusiker, politiker, journalist, lärare och lingvist innan jag blev systemutvecklare. Men en annan viktig anledning till dröjsmålet var en farhåga jag hade: Skulle det inte bli för ensamt att vara författare? Jag är en väldigt social person, och min medfödda rastlöshet förvärras alltid när jag går utan sällskap.

Nu vet jag att min rädsla var överdriven. Jag jobbar i och för sig 70% av min tid med IT, men när jag skriver klarar jag att vara ensam hela dagen, dels tack vare min familj, men också tack vare alla mina fina författarkompisar. De författare jag lärt känna är inte bara trevliga; många av dem är också nästan löjligt sociala. Facebook är vårt fikarum, men rätt ofta blir det en after work också … Jag hade nog trott att man skulle stöta på en hel del vässade armbågar och missunnsamhet i en så här tuff bransch, men tvärtom finns det en väldigt fin gemenskap författare emellan.

För en tid sedan skrev en av kompisarna, Simona Ahrnstedt, något klokt i det här inlägget (förresten har jag glömt att tacka för inlägget, men det gör jag nu: tack, Simona!):

”Att bli författare medför många trevliga saker.
Till exempel får man jättemycket böcker gratis.
Eftersom de dock ofta är skrivna av folk man känner har det även medfört en annan konsekvens för mig. Jag recenserar inte böcker på bloggen.
Det blir för absurt för mig. Som att recensera en väns barn.”

Jag har tänkt likadant. Jag har fått en arbetsskada av att skriva själv: När jag läser andras texter betraktar jag dem alltid lika kritiskt som mina egna och funderar på hur man skulle göra dem bättre. Alltid hittar jag något att anmärka på, även när de är skrivna av erkänt duktiga succéförfattare som Jonathan Franzen eller Knausgård. Det gäller också mina nya vänners böcker, men inte har jag någon lust att hacka på dem. För det roliga är att jag har uppskattat alla de författarkompis-böcker som jag har hunnit läsa. Jag hade tänkt skriva om böckerna i det här inlägget, men då skulle det spränga alla gränser för hur långt ett blogginlägg bör vara. Jag får helt enkelt skriva ett till inlägg snart.

Så nu vill jag bara säga tack. Tack alla fina författarkompisar för att ni finns, för att ni alltid är så uppmuntrande och generösa och gör livet så mycket roligare! Ni gör att jag vågar satsa på det här yrket trots min sällskapssjuka och trots ensamheten i skrivarstolen.

Annonser

3 comments on “Mina fina författarkompisar

  1. Bodil skriver:

    Tack själv Manne! Jag håller med – om allt! Och du, snart dags för en After work för dig och mig också. Flyttar in till stan i augusti. Då jävlar.

  2. […] när han började på Hogwarts. Den känslan har inte gett med sig än. Dessutom fick jag snart ett helt gäng författarkompisar och häpnade över hur trevliga och generösa de var  när jag med darrande knän klev in i deras […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s