Benke Ohlsson går från klarhet till klarhet. Hans senaste krönika var en knivskarp uppgörelse med vår vardagliga hjärtlöshet. I dagens DN finns en lång och helt fantastisk text som bland annat handlar om hyckleriet och de krampaktiga vänsterreflexerna hos Sveriges kulturarbetare. Dessutom handlar den om maktstrukturer och vår ovilja att tänka självständigt. Läs den!
Ett av många minnesvärda citat från texten är att konstnärligt verksamma ‘hellre kallas ”djurplågare” än ”entreprenörer”’. Eftersom jag numera i alla fall delvis kan kalla mig konstnärligt verksam så vill jag härmed erkänna att jag visst är en entreprenör. Och att jag till råga på allt inte skäms för det. En entreprenör drivs nämligen inte nödvändigtvis av girighet; en entreprenör är någon som har idéer och vill förändra världen, och oftast är deras timpenning skrattretande låg. Den som håller på med experimentteater är därvidlag inte så olik den som startar ett kafé – de har bara olika intressen.
Just nu sysslar jag mycket med att hitta bra sätt att marknadsföra Berg har inga rötter. Inte för att tjäna en massa pengar (då hade det varit smartare att bara hålla på med IT) utan för att jag tycker så mycket om berättelsen och hoppas att den ska finna många läsare. Tjänar jag pengar så kommer de till skillnad från Caremas blodspengar att, som det heter, ”återinvesteras i verksamheten” – alltså köpa mig tid så att jag kan skriva fler böcker.
Dessutom kommer jag nog att lägga en del tid på att utveckla Debutantbloggen tillsammans med tre andra debutanter. Delvis för att skapa intresse för mig och min roman, men också för att göra något bra av det lilla hörnet av världen. Jag kommer också att fortsätta att skriva ett och annat inlägg på denna blogg. Jag kommer inte att tjäna pengar på det, men hoppas att jag ger något till er läsare.
So say it now, say it loud: I’m an entrepreneur and I’m proud!
Manne Fagerlinds blogg 