Debutantporträttet!

Nu har Svensk Bokhandels vårkatalog kommit, och där ingår Berg har inga rötter med presentation (så vitt jag vet är det samma text som på Damms presentationssida). I katalogen finns också i vanlig ordning ett debutantporträtt som jag själv har skrivit. Jag har inte sett det i verkligheten, men författarkompisen Pernilla Alm har vänligt nog lagt upp ett foto på sin blogg, och dessutom låtit mig låna över det hit. Så här är det, by kind permission:

Jag hoppas att den här texten är alldeles lagom pretto, och att den lockar till läsning lika mycket som Pernillas porträtt lockade mig att läsa hennes roman Alltid du.

Om du tycker det är svårt att läsa texten från bilden, så har du den i sin helhet här:

”Helvetet är andra människor” lyder ett berömt citat av Jean-Paul Sartre. Ibland är det sant, och ofta beror det på att vi har en så underlig syn på människors värde. Vi värderas alla efter hur duktiga vi är, och pressen att prestera skadar oss på många olika sätt. Min debutroman ”Berg har inga rötter” föddes bland annat ur ilskan över detta.

Redan som barn älskade jag att berätta historier och brukade ha stor show för våra gäster hemma i Strängnäs. Som ung vuxen knattrade jag ur mig två romaner och skickade till några lyckligt lottade förlag. När refuserna kom tröstade jag mig med att man förklarade varför. Det ska ju vara ett gott tecken, sägs det – snart skulle jag nog bli antagen ändå. Men så blev jag vankelmodig och undrade varför jag egentligen ville ge ut en roman. Hade jag verkligen något att säga, eller var det bara ärelystnad? Författardrömmarna fanns kvar men kändes med ens lite löjliga. Och när jag sedan fick barn sköljdes allt det där bort i strömvirveln av blöjbyten och vaknätter, jobb och dagislogistik.

Under samma tid blev min mormor alltmer förvirrad, och jag började reta mig på vårt samhälles syn på dementa. Hela tiden talas det om hur demens drabbar de anhöriga, men nästan aldrig om dem som får sjukdomen. De blir bara objekt, problem att hantera. Men min mormor och de åldringar jag träffat under min tid i hemtjänsten förblev personer även när de tappade greppet om verkligheten. Jag tyckte att de var värda mer respekt.

En annan sak jag fick upp ögonen för var hur många som trakasseras på sina arbetsplatser. Jag fick se på nära håll hur det kan förgifta en människas liv, och hur det sprider sig till hennes familj och andra i hennes närhet. Många människor lider av det, direkt eller indirekt, men inte heller det talas det så mycket om.

Det kom för mig att båda de här sakerna har att göra med vår syn på människovärde, att vi får vårt värde genom våra prestationer. Vi tappar respekten för dem som inte hänger med längre, och arbetslivet blir hårt eftersom vi känner oss hotade så fort någon hindrar eller ifrågasätter oss i vårt arbete.

Allt detta gav mig impulsen att börja med en ny roman. Att skriva den var ofta lustfyllt men också oväntat jobbigt, för det gjorde stundtals ont att vara i min berättares huvud. Men att sluta var inget alternativ: boken krävde att få bli skriven. Berättelsen tog dock en annan väg än jag hade trott. I slutändan blev det inte en roman om demens och vuxenmobbning, även om det är två viktiga inslag i handlingen. För mig handlar den nu mer om hur värdefullt men också ömtåligt livet är, och om hur viktigt det är att ta vara på det.

Helvetet kan vara andra människor, men ofta är vi själva med och bygger våra helveten. Vi kan inte ducka för vårt eget ansvar. Och det gäller inte bara oss själva, för vi kan faktiskt vara antingen himmel eller helvete för våra medmänniskor. Valet är vårt, och det är skrämmande och trösterikt på en och samma gång.

Annonser

3 comments on “Debutantporträttet!

  1. Pernilla skriver:

    Yes. Jag vill läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s