Pirret

Till sist har jag mentalt släppt taget om ”Berg har inga rötter”. Efter att jag blev klar med sista bearbetningen hade jag först inte lust att skriva. Det var som om jag behövde en sorgeperiod innan jag kunde gå vidare i livet. Men idag hade jag bräckt loss ett par timmar till skrivande, och plötsligt infann sig äntligen Pirret!

Pirret? Ja, jag hittar inget bättre ord för att beskriva skrivarlustan. Jag får fjärilar inte bara i magen utan i hela kroppen, och det formligen spritter om fingrarna när jag sätter mig vid datorn. Själva ordet har jag snott från en mysig film som vi såg för ett par år sedan. Huvudpersonen är en liten tjej som kan flyga. Det börjar pirra i henne, och sedan flyger hon utan att någon fattar hur det går till. Ungefär så kan det vara att skriva också. Och nu när Pirret har kommit tillbaka tror jag att min andra roman kan få luft under vingarna.

Ofta verkar det vara svårt att skriva den andra boken, och det kanske det kommer att bli innan den är klar, men än så länge är det bara lust. Nästan ingen har ju läst min första bok, så det finns inte en massa förväntningar att leva upp till. Bara en stor spänning – jag vill se vad som händer med just den här berättelsen – och en berusande frihetskänsla över att få skriva i tredje person efter 70 000 ord inuti en berättares huvud. Kan inte blogga mer nu, måste skriva; det pirrar helt enkelt för mycket.

Det här ska bli så jäkla kul!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s