Fler fina recensioner av ”Berg har inga rötter”

På sistone har jag inte varit så på hugget när det gäller att lägga upp nya recensioner, men i detta inlägg rapporterar jag om de tre som jag har sett under oktober månad. Jag har också lagt till dem här på sidan Recensioner av Berg har inga rötter.

Redan den 2 oktober kom recensionen på JoS blogg. De flesta läsare fångas direkt av min bok, men det finns också de som har lite svårt att komma in i den, däribland denna recensent. Men hon fortsätter: ”Sen hände något och jag kunde liksom inte släppa den.” Det hon framför allt tar fasta på är bokens mer existensiella teman: ”Du lever här och nu, det du väljer att göra kan få långtgående konsekvenser.”, och hon avslutar med att säga att hon ser fram emot min nästa bok.

Den 12 oktober skrev Annika Estassy Lovén så här fint om min bok på bloggen Kära blogg. Som många andra hade Annika dragit sig för att läsa min bok eftersom den lät tung och trist för att sedan bli positivt överraskad av berättartempot.

Sist men inte minst uppmärksammade DN min bok igen, den här gången på detta fina sätt (klicka på bilden för att förstora den):

Boktjuveri och fredagslunch i Strängnäs

Det är nog bara att inse: någon stal min ryggsäck från skrivminglet i förrgår. Trots en ganska massiv efterlysning har ingen som råkat få med sig ryggsäcken hört av sig. Vår huvudmisstänkte är en man som kom in sent och stod borta vid dörren på skrivminglet, helt nära min ryggsäck, men ordentligt signalement saknas. Hoppas att han i alla fall uppskattar ”Berg har inga rötter” nu när han har fem ex av boken. Det som retar mig mest är nästan att jag inte fick läsa klart Sofi Oksanens ”Stalins kossor”, som också låg i väskan.

Nu är jag på väg med tåget till Linköping för att hålla ett föredrag, och i morgon (den 21/10) klockan 12 ska jag prata på Kulturhuset Multeums fredagslunch i Strängnäs. Lyckligtvis hann jag få nya ex av min roman från Förlagssystem, så att jag har om någon vill köpa — det var det jag oroade mig så mycket över att jag till och med efterlyste böckerna på bloggen.

Det ska bli väldigt roligt att gästa Strängnäs igen, och jag hoppas att många strängnäsbor vill träffa mig på Multeum. Mamma har i alla fall lovat att komma.

Hjälp mig hitta mina böcker!

Igår framträdde jag på Ann Ljungbergs skrivmingel på Café Rost i Stockholm. Jag hade med mig en ryggsäck full med ex av ”Berg har inga rötter” om någon skulle vilja köpa. Men när jag skulle plocka fram böckerna upptäckte jag att ryggsäcken var borta!

Inte nog med att jag inte kunde sälja några böcker igår — på fredag ska jag gästa kulturcentret Multeum i Strängnäs, och det kan bli så att jag inte kan få med mig några böcker dit heller, fastän jag vet att vissa som kommer vill köpa signerade ex. Det känns otroligt trist.

Förhoppningsvis är ryggsäcken inte stulen. Någon kan ju mycket väl ha råkat ta med den. Så om du var på minglet igår eller känner någon som var det, snälla hjälp mig kolla om det är så.

Om ryggsäcken å andra sidan är stulen, så är det väl ganska troligt att tjuven bara plundrade den på allt som är lätt att avyttra (tyvärr ingår nog inte min bok i den kategorin) och sedan dumpade den någonstans i närheten. Så om du rör dig ute på Söder, särskilt i närheten av Zinkensdamm och Wollmar Yxkullsgatan, håll gärna ögonen öppna. Ryggsäcken är svart och ganska liten med vitt tryck och texten JFokus 2012 på.

EDIT: Hurra! Ryggsäcken är återfunnen. Det dröjde lite, men till sist hörde en person av sig och berättade att hon hade den. Genast började jag lita lite mer på mänskligheten igen. Tack ändå alla ni som delade ut länk till det här blogginlägget.

Nu finns Berg har inga rötter som pocket

Jag har bloggat om det förut, men nu har det hänt: ”Berg har inga rötter” har kommit ut i pocket. Sedan en vecka har den funnits att köpa på bl.a. Bokus, Adlibris och CDON.com, och nu börjar den komma ut i boklådorna. Igår tog en kompis den här bilden på Akademibokhandeln i Stockholm:

Det är förstås jätteroligt att min bok kommer ut som pocket. Många köper ju inte inbundna böcker alls, och även de som gör det tvekar ofta inför en okänd debutant. Förhoppningsvis vågar de chansa nu — boken har ju ändå fått väldigt fin kritik, och en liten del av den finns tryckt i pocketen.

Något jag hoppas lite extra på är bokcirklar. Jag tror att min bok fungerar alldeles utmärkt som bokcirkelbok eftersom folk läser den på så olika sätt. I de cirklar jag har hört talas om har diskussionens vågor gått höga när min bok har tagits upp. Men framför allt hoppas jag förstås att många ska läsa boken, även om de gör det på egen hand.

Den dynamiska duon slår till igen

Ja, vad gör man inte för en klatschig rubrik. Den dynamiska duon är alltså författarvännen Sofia Hallberg och jag (hoppas ni inte blev alltför besvikna nu) .

Vi framträdde tillsammans för första gången på Bokmässan i lördags, då vi blev intervjuade i Formas monter. Så här såg det ut:

Jag vill betona att jag inte var så nervös att jag knaprade Valium innan, även om det ser ut så på bilden.

På torsdag är det dags igen. Då kommer vi nämligen till Äppelvikens bokhandel, och ni som läser detta är förstås välkomna dit. Hör i så fall av er till bokhandeln direkt på mailadressen info@appelvikensbokhandel.se. O.s.a. senast imorgon, den 1/10. Här har ni inbjudan:

Författarkväll imorgon

Katolskt forum och studieförbundet Bilda har bjudit in mig till författarkväll. Klockan 19 imorgon kväll (den 20 september) går den av stapeln i S:ta Eugenia församling, där jag själv är medlem. Alla är dock välkomna — inte bara katoliker! Det är fri entré, och det finns möjlighet att köpa lite fika eller en signerad bok.

Så här ser affischen ut (som synes pryds den av pocketomslaget, trots att pocketen inte är ute än):

 

”Berg har inga rötter” som pocket

Nu är det (åtminstone enligt Bokus) knappt en månad tills ”Berg har inga rötter” kommer som pocket. Om datumet stämmer är det mindre än ett halvår efter att den inbundna utgåvan kom ut. Ovanligt kort tror jag, men jag förstår hur förlaget resonerar: boken har ändå fått en del uppmärksamhet, så nu gäller det att den dyker upp som pocket innan folk hinner glömma den. Det är ändå pocket som de flesta köper.

Pocketen får ett annat omslag än den inbundna boken — väldigt annorlunda men snyggt det också. På torsdag ska jag blogga på Debutantbloggen om hur förlag i allmänhet och mitt förlag i synnerhet jobbar med omslag.

Recensionernas tid är inte förbi

För en vecka sedan skrev jag ett ganska deppigt inlägg här på bloggen, där jag bland annat gnällde lite över att ”Berg har inga rötter” inte fått så många tidningsrecensioner som vissa andra debutböcker. När jag väl skrivit av mig kändes det bättre, och jag började tycka att inlägget var lite väl gnälligt, faktiskt. Trots allt har ju min bok fått ett väldigt fint mottagande bland bloggare och vanliga läsare, och det är jag verkligen jätteglad över.

Dessutom fick jag svar på tal för några dagar sedan, när Kyrkans tidning (Svenska kyrkans veckotidning) publicerade den här recensionen — riktigt fin tycker jag. Det är inte så synd om mig egentligen. I skrivande stund ligger det sju tidningsrecensioner och tjugo bloggrecensioner på recensionssidan.

Ännu en recension som jag missat

Jag tittade till Adlibris sida för ”Berg har inga rötter” (jaha, nu röjde jag än en gång hur besatt jag är av min boks öden och äventyr) och hittade ännu en fin recension som jag hade missat.

Redan den 14 juni kom det här inlägget på bloggen ”Mitt namn i hyllan”.

Tyvärr bekräftar recensionen det som jag har misstänkt — många verkar bli avskräckta när de läser om bokens handling:

”När jag först tog upp debutanten Mannes bok ”Berg har inga rötter” och läste baksidesteten så var jag säker på att det inte var något för mig. Pensionärs vardag. Sjukvård. Museum. Alzheimers. Ingen bladvändare direkt.”

Jag får förstås skylla mig själv som väljer ett sådant tema, så jag ska väl inte gnälla. Det glädjande är att folk i allmänhet, som denna recensent, blir väldigt positivt överraskade om de ändå läser:

”Ack så fel jag hade. Istället fick jag en lektion i hur ett unikt berättarperspektiv kan få en som fastnaglad vid pärmarna. … Den var vacker, gripande, sorglig och rolig på samma gång”

Snöbollar och missunnsamhet

När jag blir missmodig för något som har med ”Berg har inga rötter” att göra, blir jag extra deppig för att jag känner mig så otacksam. Det är ju helt fantastiskt bara att få en roman antagen, och dessutom är det många läsare som verkligen älskar den; flera tycker till och med att det är bland det bästa de läst! Det plågar mig att jag inte bara kan vara nöjd med det, men kanske är det så vi människor funkar, helt enkelt: Det finns alltid något ytterligare att önska sig.

Just det fina mottagandet gav mig ritningarna till ett riktigt luftslott. När Metro och DN uppmärksammade min bok och så många berättade vitt och brett om hur bra de tyckte den var, så var det åtskilliga av dem som sa det som jag också har tänkt: ”Jag undrar om inte det här är början på en lavin!”. Särskilt när DN:s Lotta Olsson skrev så fint om den så hoppades jag att andra tidningar skulle bli nyfikna och haka på, men hittills har det inte hänt. Kanske kom Olssons uppskattande ord lite för sent helt enkelt — bokens nyhetsvärde minskar givetvis för varje dag som går. Om det är en snöboll som kommit i rullning så verkar den tyvärr bestå av tung blötsnö, för den masar sig nerför backen i ganska sakta mak.

Mitt sista desperata hopp om en explosiv succé har byggt på att min bok skulle få ett debutantpris. Detta har gött ännu en dålig sida hos mig: missunnsamhet. Jag läser recensionerna av alla debutböcker (om jag hann skulle jag även läsa böckerna) och blir grinig när de verkar vara bättre än min. Faktum är att även detta hopp nästan helt har slocknat nu, för Sami Saids ”Väldigt sällan fin” tycks vara en bok som alla älskar — säkert även de som delar ut priser. Nu senast var det Lotta Olsson (igen!) som valde den till huvudbok på sin tipssida.

Men på samma sida såg jag något som gjorde mig glad, så glad att den sura avundsjukan lade sig ner och dog. Lotta Olsson rekommenderade även min fina vän Sofia Hallbergs debutroman ”Mina fräknar”, och detta bara någon vecka efter att den släpptes! Eftersom det kommer tidigt så tror jag att det här verkligen kan vara början på en lavin. Kanske kan recensionerna nu börja hagla in på allvar. Och i så fall kommer jag inte att vara avundsjuk, i alla fall inte mycket, för om Sofia får recensioner i alla tidningar, debutantpriser och stora försäljningsframgångar — då skulle det vara helt annorlunda. Det skulle bara vara en underbar tröst för att jag själv inte har fått det.