Nyligen (nåja, åtminstone ganska nyligen) utkom Peter Englunds ”Stridens skönhet och sorg” på engelska, med titeln ”The Beauty and the Sorrow”. Nu har jag surfat rätt på tre recensioner av den engelska utgåvan, alla väldigt positiva.
New York Times recensent kallar den ”intense and bighearted” och är närmast lyrisk Brittiska The Guardian är något mer sansade men uttrycker sin stora uppskattning och framhåller att boken är ”a literary as well as historical achievement”. The Telegraphs recensent ger den maxbetyg och säger sig vara hypnotiserad av den.
För mig är hyllningarna inte alls oväntade. Jag tror att det är den bästa faktabok jag har läst; om inte annat är det den mest litterära. Känslan liknar den man får av en stark roman: man blir så engagerad i de 19 människor som Englund har valt att följa genom Första världskriget och lever med dem i glädje och sorg.
Paradoxalt nog tror jag dessutom att den kan ha vunnit på att översättas till engelska (av en bra översättare, verkar det som). Englunds enda svaghet som skribent är nämligen att han släpper in lite väl många anglicismer i sin annars så välpolerade prosa. Dessutom hittade jag följande jätteintressanta inlägg på hans blogg och blev väldigt nyfiken på den engelska versionen. Englund skriver nämligen att de funderade på att ta med helt nytt material i olika nationella utgåvor, vilket redan är gjort i den finska!
Alltnog, ”Stridens skönhet och sorg” är en bok som måste läsas – det spelar mindre roll om man läser den på svenska eller engelska. Men om du läser (eller redan har läst) både den svenska och den engelska utgåvan, berätta gärna för mig om det fanns några skillnader!
Har ju förstås känt till boken, men nu var jag tvungen att kolla om den fanns på vårt lokala bibliotek, och den fanns och nu har jag reserverat den! Så tack för påminnelsen, tror att det här faktiskt är en bok jag verkligen behöver läsa just nu…
Kul om jag därmed ser till att du läser den! Du läser den svenska utgåvan då, förmodar jag? I den finska tillkom tydligen en bråkig finsk officer, stod det i Englunds blogginlägg.
Behöver du läsa den som research?
behöver läsa hur det går att skriva engagerande text om historiska händelser som inspiration till avhandlingsskrivandet
Och det blir svenska nog, läser tyvärr sällan på finska… (och läser helst på ursprungsspråket!)
Jag tror du ville ge länken till NYTs recension, men du gav Guardians två ggr. Av tidigare erfarenhet men är inte säker på hur är det är nu tror jag man bara kommer åt NYT-artiklar om man har en explicit länk pga att de tar betalt för abonnemang.
I sak väldigt kul att du uppmärksammar Englund. Om man kan dramatisera ett skeende som i Poltavaboken och få den svenska förlagsbranschen att inse att här finns en oupptäckt marknad bland svenska folket, då har man gjort en prestation! Och det måste finnas mycket att lära hos honom om gestaltning.
Jag minns en bastukväll med en ung same i fjällvärlden (han extraknäckte som stugvärd). Jag berättade vad jag höll på med och han sa att han bara läste böcker om ”sånt som verkligen har hänt” och nämnde Peter Englund. Då har man lyckats, verkligen!
Till dig, mjau. Vet ju inte ditt avhandlingsämne, men jag tror att många fack- och vetenskapliga texter kan dra nytta av case studies, som ju är standard på medicinens fält och väl inom många socialvetenskaper. Du är på rätt spår
Hälsningar
Göran F./Bokverket
Tack för påpekandet, Göran! Nu har jag rättat länken.